Karibien april 2010 med Celebrity Equinox

Till Fort Lauderdale

Tidigt på morgonen den 3 april 2010 hoppade vi av tåget på Kastrups flygplats, detta var vår första resa till USA. Vi hade läst på webben att man skulle vara i god tid innan avgång. Redan vid incheckningen började säkerhetskontrollen, Delta Air Lines egen personal gick igenom kön och ställde frågor till passagerarna redan innan själva incheckningen öppnat upp. Väl incheckade fortsatte vi genom flygplatsens säkerhetskontroll och bort till gaten, vi var tidiga och parkerade oss i vars en stol i väntan på avgång. Vi var i tidigaste laget och det blev en tämligen lång väntan, efterhand som tiden gick började folk fylla på och slutligen öppnade så gaten. Innan vi fick gå på planet skulle vi dock passera ytterligare en säkerhetskontroll och den här gången var vi tvungna att visa att teknisk utrustning så som mobiltelefoner och datorer verkligen fungerade.

Strax efter 19.30 lokal tid landade vi i Fort Lauderdale efter ett byte i Atlanta. Har man möjlighet ska man försöka undvika byte i USA, när man kommer utifrån, eftersom man måste hämta upp sitt bagage och gå genom immigration vid första stoppet, innan man fortsätter till slutdestinationen. Räkna med att det tar sin tid, det är en process som är både osmidig och tar sin tid och kan vara en aning stressande om man dessutom har en anslutning att passa. Nåväl, när vi nu kom till Fort Lauderdale anlände vi till inrikesterminalen och relativ snart hade vi hämtat upp vårt bagage och kunde bege oss till hyrbilsterminalen. När vi bokade bil, var vi först inne på att boka en cabbe men eftersom vi även skulle ta en tur till Key West innan kryssningen bestämde vi oss slutligen för en bil i mellanklassen. Det blev en Lincoln Town Car, stor otymplig och obekväm, dessutom med rattväxel.

Typisk amerikansk bil med stora yttermått, ett relativt litet bagage och riktigt obekväma säten. Hur som helst, med hjälp av navigatorn tog vi oss lätt och smidigt till hotellet, trötta efter den långa resan och tidsomställningen blev det en kväll med vila utan några utsvävningar. Vi hade nu två nätter eller en dag framför oss i Fort Lauderdale, på måndag morgon skulle vi checka ut från hotellet för att köra till Key West. En resa på cirka 3,5 timmar över Florida Keys med Key West som slutdestination, en naturskön och helt underbar resa som bara den är värd en resa till USA. Innan resan till Key West hade vi dock en dag till förfogande i Fort Lauderdale. Därefter två nätter i Key West, tillbaka till Fort Lauderdale för ytterligare två nätter och därefter var det så dags för den här semesterns stora höjdpunkt, en 10-dagarskryssning i den karibiska ö-världen.

Fort Lauderdale down town

Resans andra dag tillbringade vi i Fort Lauderdale, köpte ett dagskort för kanalbåtarna och åkte runt hela dagen. Hoppade av och på lite här och var på ställen som verkade intressanta och så fortsatte dagen. Mycket båtåkande blev det och faktiskt var det både ett roligt och bra sätt att lära känna Fort Lauderdale på. Besättningen på båtarna fungerade även som guider och drog under färden lite historier, berättade om vem som bodde var, vad husen hade kostat och allt annat som kunde vara smått intressant att veta.

När dagen närmade sig sitt slut hade vi hunnit se en stor del av Fort Lauderdale. Lite brända av solen hoppade vi av där vi tidigt på morgonen börjat vår båttur och tog oss tillbaka till parkeringen och vår hyrbil,  därefter åter till hotellet.

Till Key West

Morgonen därpå steg vi upp tidigt, packade våra grejor och gav oss på vår resa över Florida Keys 42 broar och oräkneliga öar. Resan tar från ca 3 timmar och uppåt, beroende på hur många stopp man gör på vägen. Den första timmen färdas man på vägar som går genom träskområdet Everglades, därefter öppnar landskapet upp sig och man passerar ett antal mindre samhällen. På vänstra sidan har man Atlanten och på den högra Florida bay, med ett vatten så grönt som vi tidigare bara sett på TV. Bilresan i sig är en upplevelse, men nu ångrade vi verkligen att vi inte hyrde en cabriolet, det är just en sådan här resa man ska uppleva i en cabbe. Bara glida fram i sakta mak och njuta av naturen och det fina vädret, många Mustang cabbar möter vi och vi inser att det är just så man ska uppleva den här resan och redan nu bestämde vi oss för att vid något senare tillfälle göra om resan i en öppen bil.

Southernmost Point i Key West

Vid lunchtid kommer vi fram till Key West, där vi hade bokat rum på The Inn at Key West, ett skapligt hotell med bra service och fint poolområde att koppla av vid mellan utflykterna. Lite väl långt från centrum, knappt 5 km eller ca 5 minuter med bil. Key West är så söderut man bara kan komma i USA, här befinner man sig bara cirka 140 km från Cuba. Väl nere i centrala Key West är det en stad som man lätt tar sig runt till fots, enormt mysig stad med en avslappnad atmosfär. Förutom att vara USA:s sydligaste punkt är Key West känt för att ha varit Ernest Hemingways hemort mellan 1931 och 1940. Tillsammans med solnedgången är Hemingways hem den största turistattraktionen i Key West.

Ernest Hemingways hem i Key West

Ättlingar till Ernest Hemingways katter

I Hemingways trädgård vimlar det av katter som sägs vara ättlingar till Hemingways katter, många av dem har sex tår. En annan attraktion i Key West är Sloppy Joe´s bar i korsningen mellan Duval Street och Green Street, det som gör denna bar till en turistattraktion är just det faktum att det var här som Hemingway brukade hänga på sin fritid. Fullsmockat med folk, men i övrigt inget märkvärdigt. Den andra dagen i Key West och sista kvällen innan vi skulle återvända till Fort Lauderdale hade vi bestämt oss för att se på den omtalade solnedgången. Till slut hittade vi fram till Mallory Square, här samlas människor för att se på solnedgången i Key West.

Det tar inte mer än någon enstaka minut för solen att försvinna helt och hållet bakom horisontlinjen. I området runt Mallory Square är det full fart efter solnedgången, här samlas gatuartister av alla slag och man kan utan tvekan tillbringa ytterligare någon timme här i området utan att ha tråkigt. Vår vistelse i Key West börjar nu närma sig sitt slut och vi återvänder till hotellet för lite sömn före återresan till Fort Lauderdale.

På vägen tillbaka till Fort Laduerdale passade vi på att stanna till vid Bayside Marina & Boardwalk, ett mysigt litet ställen med trevlig uteservering som serverar fina fiskrätter för en struntsumma. Det här stället är helt klart värt ett besök om ni har vägarna förbi.

Vi fortsätter färden tillbaka till Fort Lauderdale, tillbaka till samma hotell som vi bodde på innan vi åkte till Key West, efter en kort visit där vi dumpat bagaget på hotellet bar det iväg till Sawgrass Mills för lite shopping.

Dags för kryssning

Vi vaknade tidigt och det var dags för vår första kryssning. Kvällen innan hade vi lämnat tillbaka bilen på flygplatsen och därefter tagit hotellets fria shuttle bus tillbaka till hotellet. Det finns gott om bra billiga flygplatshotell i Fort Lauderdale som erbjuder fri transport mellan flygplatsen och hotellet. Packat hade vi gjort redan på kvällen innan vi gick till sängs. Efter en snabb frukost hämtade vi våra väskor och tog oss ner till hotellvestibulen. Hotellet erbjöd även fri transport till Port Everglade, Fort Lauderdales kryssningshamn. Vi hade verkligen sett fram emot den här kryssningen, vi hade bokat den redan strax innan jul och nu var det så dags. De närmaste 10 dagarna skulle vi tillbringa ombord på Celebrity Equinox i den karibiska ö-världen, ett kryssningsfartyg på drygt 300 meter och det var väl inte utan att tanken ibland slagit oss att 10 dagar ombord på ett fartyg skulle kunna vara i längsta laget. Kanske skulle vi vara så genomlessa på det hela den 20:e april när vi åter skulle lägga till i Port Everglade att vi aldrig mer skulle vilja sätta våra fötter på ett kryssningsfartyg igen.

Bussen kom och tillsammans med ett antal andra kryssningsresenärer bar det iväg till Port Everglade. Hamnen visade sig vara gigantisk, ett antal kryssningsfartyg från olika rederier låg inne. Fartygen i hamnen var enorma, så till den grad att vi aldrig varit i närheten av något liknande i verkligheten. Vid en jämförelse framstår de största östersjöfartygen näst intill som fritidsbåtar. När vi väl kom fram till Celebrity Cruises terminal hade vi redan stannat vid Princess Cruises, Holland Amerika och Royal Caribbean för att släppa av folk. Vårt fartyg var alltså sista stoppet för hotellets shuttle bus, direkt blev våra väskor omhändertagna av personal utanför terminalen och vi fortsatte genom säkerhetskontrollen och fram till incheckningen. Ca 5 minuter tog processen med incheckning, på den tiden blev vi fotograferade, det ordnades med så att våra kreditkort kopplades till våra Sea card, ett kort i kreditkortsstorlek som fungerade både som nyckel till vår hytt och att betala med ombord.

Vi var tämligen tidiga och blev hänvisade till en väntsal, där vi blev sittande ytterligare ca en halvtimme innan vi äntligen fick gÃ¥ ombord. Så var det då dags, vi var nyfikna pÃ¥ att se fartyget, nyfikna pÃ¥ att se vÃ¥r hytt och inte minst var vi nyfikna pÃ¥ att se oss omkring pÃ¥ fartyget som ännu inte var ett Ã¥r gammalt. SÃ¥ sent som i juli Ã¥ret innan gjorde Equinox sin jungfrufärd. Hytterna var ännu inte klara, sÃ¥ i stället informerade besättningen oss om att det gick bra att ta hissen upp till buffet restaurangen Oceanview Café. Efter en snabb lunch fortsatte vi upp pÃ¥ soldeck där vi tillbringade ytterligare nÃ¥gon timme innan det meddelades via högtalarna att hytterna nu var klara. Vi tog hissen ner till Sky Deck pÃ¥ vÃ¥ning 10, letade oss fram till hytt 1075 och stoppade nyckelkortet i dörren. Med stor spänning öppnade vi dörren och steg in. Till vänster fanns det en skapligt stor toalett med dusch, mitt i hytten en stor dubbelsäng och pÃ¥ väggen en 32” tv. Framför sängen en soffa med ett bord, pÃ¥ bordet stod det en fruktskÃ¥l och en flaska muserande vin. Allting var riktigt fräscht och det var inte svÃ¥rt att ta till sig lite av hemkänslan, hytten var ca 20 kvm och balkongen runt 7-8 kvm. Efter en stund kom vÃ¥r cabin attendant och presenterade sig. Vi hade bokat en Concierge hytt med extra stor balkong, i den här kategoring ingick dessutom rumservice dygnet runt utan extra kostnad. PÃ¥ en kryssning ingÃ¥r det mesta som är nödvändigt i priset utom alkoholhaltiga drycker om detta nu räknas som nödvändigt. Sen är det en annan sak att det finns en hel del annat att göra av med pengarna pÃ¥, t.ex. drar man med all säkerhet in en hel del pengar pÃ¥ kasinot, dessutom finns det ett antal butiker att spendera sina pengar i. Själva kryssningarna är mycket prisvärda, däremot är utflykterna som kostar extra vanligtvis hutlöst dyra. I princip samtliga Cruise lines har dessutom nÃ¥gon typ av lojalitetsprogram med olika nivÃ¥er, där i takt med att man samlar pÃ¥ sig credits blir bjudna pÃ¥ olika typer av arrangemang, t.ex. kan det handla om vinprovningar, guidade visningar runt fartygets icke publika utrymmen och fria drinkar under vissa tidpunkter, ofta i samband med nÃ¥got annat evenemang. Dessutom finns det ett antal specialrestauranger som extra, absolut inget som är nödvändigt eftersom även maten i restaurangerna som ingÃ¥r i priset hÃ¥ller mycket hög kvalitet. Men visst, vill man prova nÃ¥got ut över det vanliga sÃ¥ bör man Ã¥tminstone prova Murano. Det kostar ca 300 kr per person, men ni hittar inte mÃ¥nga restauranger av den klassen i Sverige och när ni väl gör sÃ¥ fÃ¥r ni betala mÃ¥ngfalt mer för en middag. Oavsett om ni äter i den ordinarie restaurangen eller i en specialrestaurang så är en sak säker, ni behöver aldrig gÃ¥ hungriga därifrÃ¥n. Blir man inte mätt pÃ¥ en huvudrätt sÃ¥ är det bara att beställa in en till, löparbana plus ett välutrustat gym finns att ta till vid behov.

Avgång från Port Everglade

St Thomas

Vid 17-tiden på eftermiddagen var det så dags för avgång, vi hade nu två sjödagar framför oss innan första stoppet som skulle bli Charlotte Amalie/St Thomas. När vår cabin attendant kom för att presentera sig informerade han även om att det strax efter avgång skulle vara en obligatorisk säkerhetsövning, när larmet gick skulle samtliga passagerare bege sig till en samlingspunkt för ytterligare information. Vi skulle ta våra sea card med oss och lämna hytten, därefter skulle besättningen anvisa oss en samlingsplats. För vår del blev det i fartygets teater, där vi blev informerade om fartygets säkerhetsföreskrifter.  Efter ca tre timmars färd meddelade kaptenen att fartyget var tvunget att vända tillbaka till Port Everglade på grund av att en passagerare glömt sin livsviktiga medicin. Vår första kryssningsdag den 9 april slutade alltså precis där den började, d.v.s. i Port Everglade. Strax efter midnatt gjorde vi ett nytt försök och den här gången gick det bättre och vi fick nu två fina dagar till sjöss innan vi slutligen nådde fram till St. Thomas som var första anhalten. St. Thomas upptäcktes i slutet av 1400-talet av Columbus och från mitten av 1700- talet och fram till första världskriget var det en dansk koloni, då det såldes till USA. Sedan 1970 har ö-gruppen ett självständigt styre, trots att området är ett amerikanskt territorium.

Klockan 17.00 la fartyget ut igen och nästa morgon när vi vaknade höll fartyget på att lägga till i St. Kitts som var en Brittisk koloni fram till 1967. Här skulle vi ligga i 8 timmar, vi lämnade fartyget efter frukost och funderade på att ta en utflykt men bestämde oss slutligen för att ta det lugnt och bara strossa runt lite på stan. Man kan köpa utflykter genom rederiet, men de är vanligtvis oförskämt dyra, vilket det i och för sig är svårt att kritisera för någonstans måste företaget tjäna pengar. Själva kryssningarna är enormt prisvärda. Utanför hamnområdena bukar det stå taxischaufförer och bussar som erbjuder utflykter till betydligt bättre priser, men då har man ingen garanti för att fartyget väntar ifall att man blir försenad. I övrigt kände vi väl att St. Kitts förmedlar inte direkt den bilden man har framför sig när man tänker på Karibiens kritvita stränder och klarblå vatten. Det var inte direkt en plats som vi kände någon stor sorg över att lämna, snarare tvärtom uppskattar man den höga standarden på fartyget. Tillbaka på fartyget efter några timmar i St. Kitts kände vi verkligen kontrasterna och det var som att komma tillbaka till paradiset. Tveklöst är det nyttigt att komma ut och se sig omkring i världen, man uppskattar på ett helt annat sätt det livet man har. Det blir väldigt tydligt att det man många gånger kan uppleva som problem bara är bagateller. Kontrasterna mot Fort Lauderdale är enorma och man får nästan känslan av att ha färdats ett par hundra år i tiden. Vi var nu på kryssningens femte dag och vi kan väl säga som så att vi inte på något sätt ångrade oss, farhågan om att 10 dagar ombord på Equinox skulle bli en långdragen och seg resa med tristessen som följeslagare var nu som bortblåst. I stället började vi känna lite sorg över att vi var inne på andra halvleken av semestern som skulle bli a ones in a lifetime resa. Vid det här laget hade vi insett vilket förträffligt sätt det är att semestra på, man reser på nätterna och vaknar upp på nya platser med nya intryck och nya erfarenheter.

Klockan 15.00 lämnade fartyget St. Kitts och nu började föreberedelsen inför kvällens middag. På väg in i restaurangen stötte vi ihop med Morten och Lile från Norge som hade pensionerat sig i förtid och som nu ägnade sig åt kryssningar mer eller mindre på heltid. Detta var vår första kryssning, Morten och Lile var uppe i över 100 och hade redan ett flertal nya kryssningar inbokade. Vid återkomsten till Fort Lauderdale hade Morten och Lile bokat en hyrbil för att köra till Miami och hoppa på nästa kryssningsfartyg. Vi delade bord i restaurangen och pratade om all möjligt innan vi skiljdes åt efter kvällens middag. Över 100 kryssningar!!! Vi som trodde att kryssning en engångsgrej, men ack så fel det skulle visa sig att vi hade. Många människor träffade vi som var totalt sålda på kryssning som semesterform, i och för sig var Morten och Liles över 100 kryssningar svårslaget, men många hade rikligt med kryssningar i bagaget.

Nästa anhalt Bridgetown – Barbados

Bridgetown är huvudstad på Barbados med ca 80 000 invånare och här hade vi bokat en utflykt via Celebrity som gick till en strand. Nu ville vi uppleva den där riktiga kritvita karibiska sandstranden. Här slappade vi och njöt av värmen under några timmar och Paula lyckades bränna sig riktigt ordentligt i solen. Själv klarade jag mig utan brännskador, till priset av att jag fick stå ut med en del tråkningar för att jag mest hela tiden låg under parasollen. Det var kusligt varmt och solen bränner på ordentligt på de här breddgraderna, med andra ord krävs det rikligt med solskyddsfaktor om man inte har grundat ordentligt, solskyddsfaktor 50 är ett minimum. Framåt eftermiddagen tog vi lokalbussen tillbaka till centrum för att se oss omkring lite i Bridgetown och därefter promenerade vi tillbaka till hamnen och fartyget. En promenad som än en gång manade till eftertanke när vi såg vilken misär vissa människor lever i, nu rörde vi oss i områden som var långt ifrån resebyråernas reklambroschyrer med vita stränder och blågrönt vatten och det kändes helt enkelt som att det var ett område som inte var helt säkert att röra sig på.

Tillbaka på fartyget åkte vi upp till Oceanview Café  för att käka lite innan vi återvände till hytten. Solen är riktigt förrädisk här och vid det här laget började tiden vid stranden göra sig påmind. Paula hade bränt benen riktigt ordentligt och den dagens strandbersök resulterade i ett besök på fartygets läkarmottagning innan vi började göra oss i ordning inför kvällens middag. Vid 18-tiden började fartyget åter röra sig och vi var på väg mot nästa anhalt som var Roseau.

Pirates of the Caribbean!

Morgonen den 15 april klockan 07.30 glider vi in hamnen i Roseau, Dominicas huvudstad. Hela ön och landet har ca 70 000 invånare varav ca 17 000 bor i huvudstaden Roseau. Dominica har en yta på endast 754 kvadratkilometer och landet var en brittisk koloni fram till 1978 då det blev självständigt. Dominica är en spännande ö med väldigt unik natur och det förklarar troligen varför man valde att spela in The Pirates of the Caribbean 1 och 2 här på ön. Här hade vi bokat en utflykt via Celebrity för att få se så mycket som möjligt av ön, slutmålet och utflyktens höjdpunkt var stoppet vid nationalparken Morne Diablotine.

SÃ¥ bar det då iväg i en minibuss som borde pensionerats för länge sedan, det var absolut inte en buss man vill sitta i vid minsta lilla sammanstötning eller avÃ¥kning. Vägarna var dessutom dÃ¥liga, trÃ¥nga och med stora höjdskillnader. Normalt sett brukar bussar och fordon som Celebrity hyr in hÃ¥lla hög standard, men sÃ¥ var det alltsÃ¥ inte här. NÃ¥ja, det var i alla fallen en oförglömlig utflykt som började med en tur runt huvudstaden och om vi säger att regnskogen och landsbygden gav ett intryck av orörd natur, sÃ¥ var det raka motsatsen i samhällena. I princip utanför varenda hus fanns det en mindre soptipp, möbler och vitvaror som skulle kasseras verkade i bästa fall inte komma längre än strax utanför tomtgränsen och där blev det liggande i väntan pÃ¥ att naturen skulle göra sitt… Det tar som bekant sin tid när det gäller möbler, vitvaror och bilar.

Väl ute i den riktiga naturen måste vi medge att det var en naturupplevelse som få och landsbygden gav verkligen ett intryck av orörd natur och en tid som stått stilla. Ön har ett tropiskt klimat och på landet finns det hel del fruktodlingar, en stor del av ön består av en tät vegetation och vattendrag och vattenfall kan man se lite här och var. På vägen stannade vi till för en liten paus och en drink som ingick i priset för utflykten. En stund senare fortsatte färden mot nationalparken, där vi parkerade tillsammans med en massa andra turistbussar, de flesta betydligt modernare och i bättre skick än vår. Här hade vi ett par timmar för oss själv och vi begav oss ut i regnskogen för att få uppleva det som är en av Dominicas största turistattraktioner. De stigar som vi höll oss till skulle i normalfallet inte varit någon större utmaning, men för damen i sällskapet var det en tuff match att ta sig runt på grund av skadorna från strandvisiten dagen innan på Barbados.

Efter besöket i nationalparken bar det åter tillbaka till Roseau och efter en kort återhämtning på fartyget gick vi åter i land för att se oss omkring lite på egen hand i stan. På de organiserade utflykterna körs man omkring på utvalda platser som vanligtvis har ett högt attraktionsvärde för turister, men det är alltid intressant att dessutom få skapa sig en egen bild av hur folk lever sitt vardagsliv på de platser man besöker.  Vi hade någon timme på oss att vandra omkring på stan innan vi åter skulle vara tillbaka på fartyget som skulle avgå klockan 17.00. Det fanns inte så mycket att se på, några butiker och del gatuförsäljare. Överlag verkade det väldigt lugnt och här fanns inte mycket att se så vi återvände till hamnen där det åtminstone fanns en del butiker. Genomgående för de här karibiska öarna som besöks av kryssningsfartygen är att det brukar finnas ett gäng butiker i anslutning till hamnområdet där det sker taxfree försäljning av framförallt juveler, klockor och elektronik. Kvällen innan fartyget anländer till ett nytt resmål brukar man få kommande dags program till hytten. Programmet innehåller karta över resmålet med butiker som rederierna samarbetar med och som det ska vara säkert att handla av. Man ska dock vara medveten om att bara för att det är taxfritt så innebär det inte med automatik att det är billigare att handla här än t.ex. i USA. När det gäller elektronik ska man inte ens ta för givet att det är billigare än i Sverige. Är man på kryssning i Karibien finns det absolut ingen anledning till att panikköpa på första bästa plats fartyget besöker . Vanligtvis är det samma butiker och sortiment man möter på de olika karibiska öarna. Processen är också den samma. Man kommer in i butiken och säljaren tar fram miniräknaren för att börja räkna på ett nettopris som enligt honom/henne är oslagbart och som ofta hamnar 25-40 procent under det som ska vara ordinarie pris. Tänker ni shoppa så är det väl investerade pengar att köpa några timmar surf på fartyget och googla priserna. Man ligger dessutom i hamnarna så pass länge att man hinner med några vänder till och från fartyget innan det är dags att åka vidare. Glöm inte heller att jämföra med priserna i fartygets butiker.

Glöm inte att jämföra med priserna ombord

Någon timme före aviserad avgång var vi åter ombord, överens om att 9 timmar på Dominica var aldeless tillräckligt för oss. Besöket var en upplevelse, men nu precis som vid de tre tidigare karibiska öarna vi besökt så kände vi att den tid vi haft till vårt förfogande gott och väl var tillräcklig. Känslan har varit densamma varenda gång vi åter gått ombord på Equinox efter en dag iland. Det har varit intressant att få uppleva nya exotiska resmål, men samtidigt har det varit så enormt skönt att gå ombord igen på eftermiddagen och ha tillgång till den enormt höga standarden som fartyget håller rakt igenom. Vi det här laget var vi klart övertygade om att det inte var sista gången som vi semestrade på ett kryssningsfartyg. Än en gång gled så fartyget ut ur hamnen på ett av våra besökta resmål, samtidigt som förberedelserna inför kvällen började ta vid.

Efter en dusch och ett klädbyte inför kvällen var vi åter redo för en tur runt fartyget, nere i en av barerna träffade vi åter våra norska vänner som vi delat bord med kvällen innan. Tillsammans gick vi till restaurangen för kvällens måltid och för att dela erfarenheter av dagen som varit. Vi avslutade kvällen med att se kvällens föreställning i fartygets teater och framåt midnatt återvände vi till vår hytt för att vara pigga och utvilade morgonen därpå då vi skulle anlända till Sint Maarten.

Askmoln över Europa  

Sint Maarten hade vi bestämt oss för att utforska på egen hand, vi skulle anlända klockan 08.00 och väckningen var ställd på 07.00 för att vi skulle komma iland tidigt. På fartyget råder generellt sett en mycket familjär stämning, när man stiger in i hissen hälsar folk i princip alltid och inte sällan utbyter man några ord i hissen. Den här gången delade vi hiss med en norsk man som påstod att samtliga flygplatser i Europa var stängda på grund av ett vulkanutbrott. Vi hade aldrig hört talas om något liknande och trodde först att han skämtade med oss, men så var inte fallet och snart skulle askmolnet över Europa ta mer tid i anspråk av kryssningen än aktiviteterna ombord. Vi det här laget var vi dock mer fokuserade på det Sint Maarten som var den sista ön vi skulle besöka på den här kryssningen, därefter återstod bara två sjödagar innan vi åter skulle anlända till Port Everglade i Fort Lauderdale.

Sint Maarten

Från hamnen tog vi en shuttle boat in till Sint Maarten där vi tänkt tillbringa tiden med att strossa runt och ta det lugnt, titta på klockor och ta lunch iland. Framåt eftermiddagen återvände vi till fartyget och nu hade askmolnet över Europa blivit ett allmänt samtalsämne ombord. Nyheter gick ut över fartygets högtalarsystem och Celebrity erbjöd resenärerna gratis internet för att man skulle kunna ordna med eventuella ombokningar. Vi hade flyg tillbaka till Europa vid lunchtid den 19 april, men trodde första att det skulle kunna ordna sig på de två dagar som återstod av kryssningen. Tiden gick och den 17:e och 18:e april var sjödagar. Nyhetsflödet blev allt intensivare såväl på nyhetskanalerna som från besättningen ombord och vi började inse att det inte alls var en självklarhet att vi skulle kunna åka tillbaka till Europa den 19:e april. Ombord pratades det om att det skulle bli mycket lediga hytter på nästa tur som skulle gå till Europa, det var tydligen många Britter som var inbokade på atlantfärden, men som blivit förhindrade av askmolnet. Kunde ju faktiskt vara en kul grej! Med förhoppning om att det stora antalet återbud skulle göra det möjligt att knipa en kraftigt rabatterad hytt för färden över Atlanten ställde vi oss i kö till fartygets egen resebyrå, det kunde ju faktiskt vara en riktigt rolig grej. Väl framme åkte mungiporna ner några millimeter, inget prisras på kryssningar här inte. Tvärtom, var det hutlösa priser, troligen var det flera som tänkt samma geniala tanke. Någon i resesällskapet tyckte då att vi kunde ta tur till Panama efter återkomsten till Fort Lauderdale, fel håll tyckte jag själv. Var som helst i rätt riktning var jag beredd att åka, latin Amerika var åt fel håll.

Vi bestämde oss för att strunta i askmålnet och fortsätta njuta av de två sjödagarna som återstod, det gick bra fram till på eftermiddagen den 18 april. Fortfarande inget på nyhetskanalerna som tydde på att Europas flygplatser skulle öppnas upp, dessutom var detta nu ett av de naturliga samtalsämnena ombord. På kvällen packade, satt på adresslappar och ställde ut väskorna utanför hytten. Därefter gick vi för att äta kryssningens sista middag. Morgonen därpå när vi vakande låg vi förtöjda i Port Everglade, på vår disembarkation form hade vi några dagar tidigare lämnat önskemål om att få lämna fartyget mellan kl. 9-10. På kryssningens näst sista dag blir man tilldelad en hålltid, ett turnummer samt en samlingsplats. Redan strax efter tio var vi i land och på väg mot Fort Lauderdale Hollywood International Airport.

Incheckning och utcheckning

Extremt mycket folk pÃ¥ flygplatsen, det märktes att det inte flöt pÃ¥ i vanlig ordning och stämningen var tämligen förvirrad och irriterad. Framme vid incheckningen fick vi besked om att Charles De Gaulle i Paris precis öppnat upp för trafik, vi fick vÃ¥ra boarding cards och traskade glada i hÃ¥gen genom säkerhetskontrollen. VÃ¥rt flyg skulle inte gÃ¥ förrän klockan 17.35 sÃ¥ vi hade nu en lÃ¥ng väntan fram till avgÃ¥ng, men det kändes ändÃ¥ okej eftersom vi varit beredda pÃ¥ att det inte skulle bli nÃ¥gon hemresa. Paula började bli rastlös och gick gaten för att höra om det gick att boka om första sträckan, Fort Lauderdale – New York sÃ¥ att vi fick ett tidigare flyg. NÃ¥gon ombokning blev det inte, i stället ett besked om att flygplatsen i Paris Ã¥ter var stängd och att vi skulle gÃ¥ tillbaka till incheckningsdisken och boka om vÃ¥r flight till Europa och sÃ¥ gjorde vi. Ny tid för hemresan blev sju dagar senare och nÃ¥gon ersättning ville Delta Air Lines inte lämna ut pÃ¥ grund av förseningen. Inte en chans, deras representant verkade nästan tycka att det var en korkad frÃ¥ga, Delta kunde ju inte hjälpa att en Vulkan pÃ¥ Island stÃ¥r och spottar ut aska sÃ¥ att flygbolagen blir tvungna att ställa in och det är ju sant, men en annan sak som ocksÃ¥ är sann är att om vi hade Ã¥kt med ett flygbolag med säte inom EU sÃ¥ hade vi fÃ¥tt ersättning.

Då var det nya förutsättningar, semestern var förlängd med en vecka utan att vi hade någon plan. Efter en kort överläggning kom vi i alla fall fram till att vi skulle försöka göra något positivt av den förlängda semestern och inte bara ägna dagarna åt att sitta på flygplatsen i Fort Lauderdale och hoppas på att det skulle ordna upp sig. Vi körde lite brainstorming om vad vi skulle kunna göra, mitt förslag var att vi skulle hyra en bil och ta en tripp på några dagar längs kusten. Paula dammade åter av Panama och jag tyckte fortfarande att det var till att åka åt fel håll, men gav åtminstone med mig så pass mycket att jag gick med på att vi skulle kolla upp ifall att det överhuvudtaget fanns något billigt flyg till Panama. Vi kilade över till terminalen som Spirit Airlines flög från, killen vid incheckningsdisken kollade efter, men tyvärr inget flyg förrän på kvällen dagen efter. Dessutom tre timmars flygtid, det kändes som att det skulle bli för lite tid i Panama med tanke på att vi skulle vara tillbaka i Fort Lauderdale sju dagar senare och med säkerhetsmarginaler skulle det bli lite kort tid i Panama. Nu var vi överens om att försöka hitta ett hotellrum till ett skapligt pris för den första natten så att vi skulle få tid att fundera på fortsättningen.

I röran med väntande människor hittade vi till slut en ledig stol och pockade fram datorn för att börja leta efter hotell för natten. Vi hade suttit en stund när vi hittade ett som verkade okej och var sÃ¥ pass lÃ¥ngt komna att vi höll pÃ¥ att skriva in kontonumret för att genomföra bokningen när killen frÃ¥n incheckningsdisken kom springande. Han hade kommit pÃ¥ att han tagit fel pÃ¥ datumet, flighten till Panama var inte i morgon kväll utan i kväll. Vi följde med honom tillbaka till incheckningsdisken, inte föga imponerade över att han besvärat sig med att leta efter oss bland alla människor pÃ¥ flygplatsen. Nu hade vi en lÃ¥ng och seg väntan framför oss, kommer inte ihÃ¥g om flyget skulle gÃ¥ 23.00 eller 01.00 men tiden gick och sÃ¥ anlände vi till Panama mitt i natten ca ett halvt dygn efter det att vi skulle lyft med destination Europa. När vi lämnade den luftkonditionerade terminalen pÃ¥ flygplatsen i Panama var det som att gÃ¥ rakt in i en mur av värme och detta var mitt i natten… Nog har man hört talas om tropisk natt, vilket även kan inträffa i Sverige men här var det ordentliga marginaler. Ã…tminstone om man ska gÃ¥ efter SMHI:s definition som innebär att det är en tropisk natt när temperaturen inte understiger 20 grader under hela natten, det mÃ¥ste varit näst intill det dubbla när vi lämnade flygplatsterminalen.

Panama

Buenoventura

Så var vi då på plats i Panama, trötta efter att inte fått någon sömn på nära ett dygn vilade vi ut i min brors lägenhet i Panama City, när vi vaknade en bit in på dagen fick vi via telefon en vägbeskrivning för att till fots kunna ta oss till en busshållplats där en buss skulle ta oss de 10 milen från Panama City till Buenoventura. När vi anlände ett par timmar senare mötte brorsan och hans fru upp vid busshållplatsen utanför semesteranläggningen, rum var redan bokat till oss och vi fick lite tid för att fräscha upp oss innan vi träffades för en promenad på stranden innan det var dags för lunch. Dagen därpå var det så dags för utcheckning på förmiddagen. Resten av dagen tillbringade vi sedan vid stranden där min bror höll på att bygga hus. Det var nu torsdagen den 21 april och på kvällen återvände vi till Panama City, fyra dagar till hade vi att spendera i Panama innan vi på måndag kväll åter skulle vara tvungna att åka tillbaka till Fort Lauderdale där vi hade ett flyg att passa.

Panama – stillahavssidan

Dagen därpå delade vi på oss, shopping för damerna. Herrarna tog båten och åkte på en fisketur. Tidigt på morgonen begav vi oss till hamnen med picknickkorg och lite att dricka, på grund av tidvattnet skulle vi vara tvungna att vara ute hela dagen så den medhavda maten kom väl till pass. Under tiden vi var ute blåste det upp ordentligt och för första gången i mitt liv blev jag sjösjuk, mådde rent ut sagt skit under någon timmes. Vi var bland annat ute vid mynningen till Panamakanalen, där ett helt gäng med fartyg låg och väntade på sin tur att gå genom kanalen till atlantsidan. Tidigt på kvällen gled vi återigen in i Panamabukten lite småtrötta efter en dag på sjön.

Fredagen den 23 april lämnade vi hemmet tidigt på morgonen för en heldag på den Karibiska sidan i närheten av Colón, den här gången i en betydligt mindre båt än dagen innan. Efter en liten rundtur blev vi så avsläppta på en Karibisk ö som vi in princip hade för oss själv.

Vi åt vår medhavda lunch, solade, snorklade och hade en helt kanonskön dag, framåt eftermiddagen hämtade båten oss och tog oss tillbaka till fastlandet. Tillbaka I Panama tillbringade vi en stor del av kvällen på balkongen med utsikt över Panamabukten.

Miraflores

Lördagen den 24 april hade vi planerat in ett besök vid en av Panamas största turistattraktioner, Panamakanalen. Besöker man Panama så är det här besöket en självklarhet. Vid Miraflores finner man kanalens berömda slussar och här finns även ett museum över kanalen där man kan få en guidad tur som beskriver historien om kanalen och dess konstruktion och byggnad. På nära håll kan man här se fartygen som passerar genom slussarna.  Bygget av Panamakanalen påbörjades 1904 och 1914 öppnades den knappt 8 mil långa kanalen för trafik. Kanalen kontrollerades av USA fram till 1999 då Panama fick full kontroll över kanalen enligt en överenskommelse från 1977 som innebar att kontrollen över kanalen successivt skulle överlämnas till Panama fram till 1999. Kanalen förbinder Stilla havet med Atlanten och är Panamas enskilt största inkomstkälla, dagligen drar kanalen in runt 10 miljoner dollar i intäkter på passager.

Observera loken som drar fartygen in i slussen

Genom att passera Panamakanalen i stället för runda Kap Horn sparar fartygen minst 2 veckor i tid, vilket förklarar det stora antalet fartyg som ligger för ankar utanför kanalens mynningar i väntan på sin tur att gå igenom kanalen. På bilden ovan är det Holland America lines kryssningsfartyg Ryndam som är på väg genom kanalen. Ryndam är ett av Holland Americas äldre fartyg från 1994, som har en längd på 220 meter och en bredd på 32 meter. Merparten av de nya kryssningsfartygen som årligen sätts på marknaden mäter vanligen en bra bit över 300 meter i längd. Jämförelsevis har Royal Caribbeans Allure of the seas en längd på 360 meter och är drygt 60 meter brett.

Under 2007 pÃ¥börjades en utbyggnad av kanalen för att kunna ta emot större fartyg, för närvarande gäller att de fartyg som ska passera Panamakanalen inte fÃ¥r vara längre än 294,1 m meter och bredare än 32,3 meter, en standard/klassificering som benämns Panamax. Ombyggnaden som beräknas vara klar 2015 kommer att klassificeras som ”the new Panamax” och kommer att tillÃ¥ta fartyg med en maxlängd pÃ¥ 366 meter och en bredd pÃ¥ 49 meter. Under 2000- talet har trenden varit att kryssningsfartygen generellt sett blivit allt större, vilket innebär mÃ¥nga nyare fartyg är för stora för att passera genom kanalen. Efter 2015 kommer vi förmodligen att se ett ökat utbud av kryssningar som passera genom kanalen eftersom detta innebär en enklare förflyttning mellan Stilla havet och Atlanten av nya moderna kryssningsfartyg. Kryssningsbranschen är inne i en rejäl tillväxtfas där det årligen tillförs nya fartyg pÃ¥ marknaden, vilket innebär att den totala kapaciteten i branschen ökar snabbt. Konkurrensen och prispressen är enorm, vilket fÃ¥tt till följd att rederierna varit tvungna att söka sig till nya marknader för att fÃ¥ avsättning för den utökade sammanlagda passagerarkapaciteten som ökat frÃ¥n Ã¥r till år. FrÃ¥n det att den här typen av kryssningar varit koncentrerade till Karibien och omrÃ¥det runt medelhavet sÃ¥ är branschen numera tämligen global och rederierna bedriver numera verksamhet världen över och har ett ständigt behov att kunna flytta fartygen mellan olika marknader för att hantera den ständigt ökande konkurrensen. Sen är givetvis en kryssning genom Panamakanalen en upplevelse i sig själv som kan vara ett starkt argument för att välja en specifik kryssningsrutt. I och med den nya standarden ”the new Panamax” förväntas intäkterna frÃ¥n Panamakanalen att öka med 50 procent frÃ¥n dagens 10 miljoner dollar per dag till ca 15 miljoner dollar per dag och även om det är positivt för kryssningsbranschen sÃ¥ är det givetvis cargo som är den viktigaste inkomstkällan för kanalen.

Söndagen den 25 april

Så började då semestern ta slut, flygplatserna i Europa hade öppnat upp och vi var nu inne på den förlängda semesterns sista dag, mitt i natten hade vi flyg tillbaka till Fort Lauderdale. Vi tog det allmänt lugnt, packade bland annat inför hemsresan. Därefter blev det en tur på stan och middag på en restaurang tillsammans med min bror och hans fru. Panama är ett intressant land och vi konstaterade att man får ut så enormt mycket mer av ett resmål när man tillbringar tiden tillsammans med någon som har lokalkännedom. På egen hand upptäcker man ofta i efterhand att man missa sevärdheter eller spenderat allt för mycket tid just på att leta sig fram till målet. På våra sex dagar i Panama hann vi med att se så enormt mycket och egentligen handlar det inte enbart om att se saker, utan kanske lika mycket om att veta vad det är man ser. Panama City är en stad med två ansikten, den nya delen där stadsbilden präglas av skyskrapor med väggar som pryds av neonskyltar och den gamla delen som för tankarna åtskilliga år tillbaka i tiden.

Vy från balkongen utöver Panamabukten och den nya delen av Panama City

Vi blev guidade runt staden och Panama i övrigt och fick bland annat se olika platser där James Bondfilmen Quantum of Solace spelades in. Bland annat spelades en scen in i den gamla delen av Panama City där James Bond föreställdes befinna sig i Cuba, vilket tydligt visar stadens två olika ansikten. Den nya delen påminner med sina många skyskrapor snarare om vilken modern storstad som helst.

Strax innan midnatt fick vi så skjuts till Panama City Tocumen International Airport inför den tre timmar långa flygningen till Fort Lauderdale. Tidigt på morgonen den 26 april anlände vi till Fort Lauderdal. Även hemresan blev strulig i efterdyningarna av vulkanutbrottet, försenad start från Fort Lauderdale. Vid bytet i New York missade vi med minsta möjliga marginal anslutningen till Paris och fick här inleda med att leta upp flygbolagets servicedisk för att boka om flighten. Försenad start även i New York, vilket resulterade i samma procedur när vi anlände till Paris, d.v.s. vi blev tvungna att uppsöka servicedisken för att boka om flighten till Köpenhamn.  Här blev vi åtminstone uppgraderade till Business class och fick åka riktigt bekvämt den sista sträckan. Det hade nu gått 25 dagar efter det att vi lämnade Kastrups flygplats och två dygn sedan vi lämnade, Panama City Tocumen International Airport, då de så traditionella molnen dök upp som brukar vara ett säkert kännetecken på att landningen på Kastrup är nära förestående. När planet rullade in till gaten på Kastrups flygplats rann regndropparna på flygplanets rutor och vi var hemma igen. Det var nu den 28 april, nästan exakt 48 timmar efter det att vi lämnat Panama City Tocumen International Airport var vi tillbaka där resan började.

Det här inlägget postades i Karibienkryssning april 2010, Kryssningar. Bokmärk permalänken.