Omega Constellation 14381 for Sale | CHRONEXT omega konstellation ur

Constellation


Specifications

Article number 10539
Reference 14381
Watch forMen
MovementAutomatic
Size (Case)34 mm
Material (Case)Stainless steel
BraceletLeather
CrystalAcrylic glass
 

We find your watch

breitling prijslass="boxed-text padding-half">

You can also contact us via e-mail or phone. Our watch experts are happy to help.

Via Phone: +44 203 588 00 44 (Mon-Fri, from 9am to 8pm)

Via E-Mail: watchhunter@chronext.com

 

Functions

  • Central Second
  • Luminescent hands

What our customers say

Excellent
4 / 5
  • 5/5 - Very Happy Customer
    Very Happy Customer - over 12 months after my watch purchase, would just like to say am very happy. Excellent experience in store, correspondence afterwards, kept me in loop the whole time, and helped me with insurance certificate afterwards promptly (even sent me a watch container).

    Simon

  • 5/5 - Excellent
    I bought a lovely Omega Seamaster . Excellent service, excellent experience ! Will purchase again and again ! Best regards, Kosta P.

    Kosta

  • 5/5 - New Watch Purchase
    Hi i would just like to say....What excellent company to deal with... E-mail once ordered to say got order ,then e-mail with delivery date Watch arrived 2 Working Days early.. Very Impressed Watch just what i ordered and that's what i got..... All Certificates ,Box ,Receipt and a Hand written thankyou note Top Marks will be ordering again Tried 3 Top Uk Jewellers to buy watch but No one could get ...

    Mr Philip Taylor

 
Comprehensive CHRONEXT Service Package
  • Authenticity check and refurbishment by our watchmakers
  • Free and fully insured shipping
  • 24 Month Warranty incl. part-revision

Other watches that might interest you


As Featured in


At your Service

If you have any questions regarding this watch or the purchasing process, please do not hesitate to contact us: +44 203 588 00 44 | support@chronext.com

Learn more

CHRONEXT Warranty

This watch has a 24 Month Warranty and is shipped with our CHRONEXT certificate, which guarantees the authenticity of your watch. You also benefit from a free part-revision within the first 2 years.

Learn more

Insured Shipping

After your payment has been approved, your timepiece will be shipped within a few days. Our selected logistics partners will deliver your new watch fast and fully insured.

Learn more

Exceptional Service

Providing excellent customer service is one of our top priorities. We deliver your watch fast and with utmost attention to detail. Should you be looking for a specific model which is not in stock, we are happy to source it for you - free of any extra charges. If you would like to sell a watch, our experts will advise you on market developments and the ideal selling price for your timepiece.

Should you have any questions regarding delivery, price or history of a specific model, your personal advisor will be happy to help at any time.
+44 (0)203 588 00 44 (Mo.-Fr. 8am - 8:30pm, Sa. 9am - 5:30pm)

Guaranteed Authenticity

We always guarantee a safe transaction. When you buy or sell a watch on CHRONEXT, your contract of sale is made directly with us. We take legal responsibility for every transaction and provide the highest data security standards, secure payment methods and fully insured shipment. In order to ensure the authenticity and quality of all watches sold through us, every timepiece is thoroughly checked by our watchmakers before it is ever shipped to our customers.

This is guaranteed through our Certificate which you will receive with the purchase of any watch from CHRONEXT - new or pre-owned.

Fair Prices

Only the best is good enough for our customers. This goes for prices just as well as for service and security. Luxury watches are hardly ever cheap but there are still significant differences in price levels depending on where you shop. Thanks to our vast global network of suppliers and our low fixed costs, we are able to provide competitive prices at all times.

We scan the market daily for the best offers and always keep our prices up to date. Most important however is that our competitive prices will never lead us to compromise security and quality.


omega konstellation ur

Hublot Big Bang Keramiek
ロンジンクロノグラフ
longines ser på menn
часы для мужчин бренды
hublot klassisk fusion

Roger Lindqvist

"Svanornas" baddag i Svensbyn...

Jomenvisst är det många fredagar i veckan? Åtmistone ser det ut så här i min almanacka: Måndag, Tisdag, Fredag, Fredag, Fredag, Lördag, Söndag. Det skulle inte vara dumt om löneutbetalningarna skulle vara lika många och ofta. I dag har vädret varit underbart. Jag har varit ute en sväng med "den blå faran". I Svensbyn hade en massa svanar baddag. Det var massor av "svanor" som skvätte vatten omkring sig. Och se, dom lyckades ganska bra med rengörningen. Alla blev så in i norden gnistrande vita och fina. Undrar om det var Palmolive-tvål de använde. Däremot hann jag se att hårschampot de använde var Head and Shoulders. Förresten så såg jag tre "svanor" på Dollar Store stå i kassakön nu häromsistens. I sina varukorgar låg förutom två kakburkar, även 53 schampoflaskor.


I Svensbyn hade "svanorna" baddag. Istället för att åka till simhallen
i Hortlax så bestämde de sig för att nyttja den fria naturen. Svanen
Kurt-Oskar kom flygande med en kasse fylld med hårschampo. Kurt-
Oskar träffade jag på Dollar Store häromdagen. Inte för att vi känner
varann, men han hälsade mig i alla fall därute på parkeringen.


I Norrfjärden stannade jag till vid den här stugan.


Innan jag åkte därifrån, passade jag på att blicka in i backspegeln.
Precis som den där "Bakåtsträvar´n" som jag skrev om i två artiklar
i Piteå-Tidningen för ett tag sedan.


I Norrfjärden såg jag den här vackra Norrbottens-gården. Ute på
tomten vandrade två hästar i fridfullhet. Har alltid önskat mig att bo
i något liknande. De stora röda gårdarna tillhör den norrländska själen.
Kanske också med en doft av betande kossor och hästar...Ja, vi lever
ju i en gammal jordbruksbygd med gamla anor. Det var ju så här våra
förfäder en gång gjorde, när de brukade sin jord på sina hemman...


I Svensbyn hittade jag detta hus. Där stod det - på nåt sätt så enkelt
i sitt utförande, men ack så underbart.


Och när jag så stod där, kunde jag nästan inbilla mig gående därinne
på de breda knarrande golvplankorna. Komna från den norrbottniska
urskogen.


Och en gång kanske han stod där vid sitt fönster, svensbybonden, en
varm kvalmig sommarmorgon, och blickade ut över nejden. Kramade
sin havande fru med sina valkiga nävar och med skit under naglarna,
för att i nästa stund gå ut i den prunkande naturen i sitt blåställ med
högaffeln i händerna i brådskande skördetider.


Så blickade han ut över sin gröna ängder. De saftiga och bördiga
markerna som gått i arv genom århundraden. Marken som blev hans
lott, och som med vördnad och ödmjukhet brukades till den sista livs-
dagen.


En kopp kaffe med kaka nere på Holmen. Naturen har blivit allmer
viktig ju äldre jag blivit. I yngre dagar såg jag inte skönheten, men
vid fyllda 54 så ser jag den överallt. En gång, skulle man "vara som
alla andra". Idag har en stor tyngd ramlat ner från mina axlar. Jag
låtsas inte längre, jag bara "är". Bryr mig inte längre om vad den eller
den tycker. Jag är mig själv, med alla fel och brister. Men jag trivs med
mig själv. Jag har en ny grund att stå på, en grund som inte byggdes
för så värst länge sedan. Men den är stark och solid, fastnaglad i det
norrländska urberget. Ja, kan ni tänka er så det kan bli...livet är fullt
av överraskningar varje dags morgon.


För cirka 9 år sedan fick jag "vända blad" i livets bok. Det kom som
en total obehaglig överraskning. Men jag var så illa tvungen. Första
tanken var: "hur ska det gå, när dörren öppnas till det okända?". Som
ni ser så gick det över förväntan. Fast berget som jag skulle bestiga
syntes mig ganska så högt. För 20 år sedan upplevde jag en trauma-
tisk händelse, som satte djupa sår. Då var det förfärligt, men tiden
lärde mig att handskas med det ohyggliga. Idag vet jag att händelsen
gett mig mognad och insikt i hur bräckligt livet kan vara. Man lär ju så
länge man lever...

------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.





2011-09-30 @ 21:50:49 Permalink Bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

Televinkens autograf - ÄNTLIGEN!!!!!

Äntligen! Nu kan jag lugnt dra mig tillbaka. Jag har äntligen fått Televinkens autograf efter alla dessa år. På köpet fick jag också tant Anitas namnteckning. Skämt åsido. LP:n med Televinken och Anita Lindman hittade jag på Kupan i Piteå för nån vecka sedan. På skoj så köpte jag den. Men som barn var jag en trogen TV-tittare när Televinken och Anita visades i rutan. Televinken har faktiskt en relation till Piteå. 1964 när Televinken "föddes" så fick sömmerskan Ingeborg Rudolph f. 1920 i uppdrag att sy Televinkens kläder. Fru Rudolph flyttade så småningom till Piteå och blev VD för Wallsténs fastigheter. Ingeborg Rudolph fick en son (Thomas) med Rudolf Wallstén i Piteå. När Rudolf Wallstén avled 1967 började kampen om den Wallsténska kvarlåtenskapen. Arvstvisten gick ända upp till domstol, och i slutändan spelade fru Rudolph ut sitt triumfkort: direktör Rudolf Wallsténs okände son, Thomas. Ingeborg Rudolph och Rudolf Wallstén hade haft ett förhållande, därav sonen Thomas Rudolph (som senare bytte efternamn till Wallstén).

I Wikipedia står att läsa att Ingeborg Rudolph föddes 1920 i Holmsund "utanför Piteå". Vill bara göra en rättelse: Holmsund ligger förvisso "utanför Piteå" fast cirka drygt 20 mil i sydlig riktning. Holmsund ligger i nämligen i Umeå. Är det månne någon obildad sörlänning som gjort ett försök att leka med geografin måntro? I såfall så har jag rättat till det nu. /Roger.


Visserligen så heter jag inte ÅSA! Men jag har i alla fall Televinken och
Anita Lindmans autografer härhemma. Nu kan jag äntligen dö lycklig...

--------------------------------------------------------------------------------

2011-09-29 @ 21:02:32 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Dansbandet Hobsons - Alingsås


HOBSONS - 1974.

- Björn Marcusson : Gitarr, sång

- Björn Wadensten: Bas, sång

- Kenneth Ragnmark: Orgel, piano

- Mats Dahlberg: Trummor

- Stig Larsson: Saxofon, flöjt

- Tor Andersson: Sång

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
2011-09-29 @ 20:36:38 Permalink Dansband Kommentarer (0) Trackbacks ()

SELMA

En liten kattflicka som heter Selma har flyttat in hos Daniel och Mia. Vi hälsade på henne häromdagen, mitt under besöket fick hon ett "busanfall". Anfallet ebbade så småningom ut, och hon kröp upp hos mig i famnen.


Selma är en liten rar kattflicka som nyligen flyttat in hos Danne & Mia.

-----------------------------------------------------------------------------
Kattfoto: ROGER LINDQVIST.
2011-09-29 @ 19:17:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Historien om LARRY DEAN - del 5

1965 beslutar sig den 20-årige Staffan Sundin att avsluta sin popkarriär. Efter tre år i The Balubas tackar han för sig. Beslutet får vissa fysiska följdverkningar; det långa håret faller för frisörens sax, så också det svarta helskägget som varit en viktig del i bandets gimmick. Som vi kommer ihåg så skrev grabbarna på ett kontrakt där man dyrt och heligt absolut icke fick raka eller frisera sig. Potatissäcken som tidigare varit Staffans scenkostym, bl. a. på anrika Nalen, byts i all hast ut mot en proper och elegant kostym. Förvandlingen har skett. Staffan Sundin med artistnamnet Larry Dean har helt enkelt bytt skepnad. Staffan Sundin är något av visionernas man, målinriktad och inte rädd för att anta nya utmaningar. Flyttlasset går från Ångermanland hela vägen upp mot Västerbotten. I Skellefteå, något av musikens stad, slår Larry Dean ned sina nya bopålar. Men säg vad vore en sångare vid namn Larry Dean utan ett välljudande band? Sagt och gjort, Larry Deans nya skapelse får namnet, ja, just det: "UTMANARNA".

Det dröjer inte så värst länge innan Larry Dean uppmärksammas i lokaltidningen Norra-Västerbotten. Fyra rutinerade musiker, med anknytning till "Guldstaden" Skellefteå får den stora äran att ingå i Staffans orkester. Efter en tid av repetitioner så står bandet redo att spela upp för sin publik. Vi skall i sammanhanget komma ihåg att Skellefteå har en rik tradition på orkestrar. Ett av de allra största heter vid den här tiden Yngve Forssélls orkester. 1965 har Yngve Forsséll lyckats engagera sångfyndet Ann-Kristin Hedmark, blott 15 år. Ett annat band var Quintet -61 med sångaren Roger Johnson, som med tiden också kom att ingå i det Forsséllska musikstallet.

Rubrikerna blev långa och många om Larry Dean och hans "Utmanare". Reportagen avlöste varandra, några visas här:




Larry Dean, alias Staffan Sundin, har samlat aktivitet på hög under
en tid och brinner nu av iver att sparka igång hårdträningen med sitt
nya skellefteband.



"Hårdpop" är inte pop i Skellefteå. Den uppfattningen har i alla fall sångaren, kompositören och textknåparen Staffan Sundin med artistnamnet Larry Dean, som i dagarna håller på att sätta ihop ett eget band i stan. Innan han reste från Balubas i Örnsköldsvik, lät han därför en barberare sätta saxen i sitt långa hår. Nu är han alltså klippt och tänker på en något seriösare repertoar än den Balubas hade.

Tjugo år är han och har varit med i gamet sen han var 14. I Skellefteå hoppas han få ihop ett band som kan slå med egen och personlig stil. En hel del av de låtar som man kommer att spela har Staffan skrivit själv. Sättningen för det nya bandet kommer antagligen att bli hammondorgel, elbas, sologitarr, saxofon och trummor. Om en månad räknar kapellmästaren med premiär och repeterandet kommer grabbarna att börja med riktigt på allvar redan om någon vecka.
    - Vi kommer att spela lite blandat för att tillfredsställa alla smakriktningar, förklarar Staffan.
    - Jag tycker det ska bli verkligt roligt att få börja spela med killarna härifrån, därför att de verkar mer rutinerade än Balubas och dessutom har de bredare register. Vi har provspelat en gång och allting gick så lätt och det känns oerhört skönt att veta at man har stöd av grabbar som har rutin.

Under sin tid i branschen har Staffan hunnit med att skriva fyrtiotalet egna låtar. Både text och musik signerar han. Vad det gäller texter på engelska har han bara den principen att de ska vara enkla så att alla med någon kunskap i språket skall kunna förstå dem. Han påstår att det inte är särdeles svårt att få låtar sålda och påpekar att han haft massor med förfrågningar på sina stycken.
    - Men jag har behållit dem för eget bruk, för man vill ju ha någonting att jobba med i framtiden, säger han.

En låt Baluba-twist, har han fått inspelad på skiva för några år sen. Han hoppas att det ska bli fler nu när hans skellefteband hinner komma igång. Han är ivrig att få komma på danssalongernas scener igen. Turnélivet tilltalar honom i allra högsta grad. Men också en annan orsak finns till varför man redan om någon månad kan vänta ett resultat av hans strävanden i stan. Han har nämligen under fjorton dagars stillaliggande gått upp hela tio kilo. De kilona vill han ha bort. Samtidigt ser han deras uppkomst som ett bevis för hur hård den bransch han gett sig in i är. Men där finns pengar att göra, poängterar han.
    - Slår det bara så kan man skrapa ihop en hel del.


LARRY DEANS - UTMANARNA!  Ett nytt fräscht band från Skellefteå.


Vid infarten till Guldstaden Skellefteå fanns Folkets Park. En välskött nöjespark som engagerade gräddan av vad nöjes-Sverige hade att erbjuda under det fartfyllda 60-talet. På parkens scen har bl. a. ABBA och Björn Skifs stått i tidigt 1970-tal. Från Vinterpalatsets innandömen har populära och folkkära band som Cool Candys, Sven-Ingvars, Thorleifs, Streaplers, Schytts, Jigs och Vikingarna trollat fram sina senaste hits. 1965 var det alltså dags för Larry Dean och Utmanarna att kasta sig in i den musikaliska virveln.


Skellefteå Folkets Park. Genom grindarna har tusen- och åter tusen
människor hittat sin väg in för att under några timmar glömma bort
det vardagliga och bara hänge sig åt de toppartister som gästade stan
och Parken. /
Foto: Roger Lindqvist.


Samma år som Larry Dean bildade sitt band, "Utmanarna" satt Yngve
Forssélls orkester hos fotografen. I mitten satt en ung purfärsk sång-
erska: Ann-Kristin Hedmark. Det var således en tuff konkurrens för alla
de band som fanns i Skellefteå med omnejd. Larry Deans Utmanarna var
en av de orkestrar som slogs om publiken.


I bandledaren Forssélls orkester fanns också en duktig manlig sångare:
Roger Johnson. Roger hade ett förflutet i bl. a. Quintett -61. En gemen-
sam nämnare fanns i Larry Deans Utmanarna. I Larrys nya band fanns
Sivert Marklund. Han hade ett förflutet i Quintetten som organist och sax-
ofonist. På bilden ses Yngve Forsséll t.h. samt sångaren Roger Johnson.


Staffan Sundin presenterades i bl. a. Norra-Västerbotten och Västerbottens Folkblad vid olika tillfällen. Intervjuerna som gjordes gällde Larrys nya band, vilket media var nyfikna på. Staffans begåvning var inte bara på det rent musikaliska planet, det var också hans sätt att synas och kunna "ta för sig" som är så oerhört viktigt för alla inom underhållningsbranschen. Staffan Sundin hade  - trots sin ringa ålder - näsa för PR och allt vad som där behövs.

Här kommer en annan artikel som även den handlar om Larry Dean (Staffan Sundin) och det nya orkestertillskottet i Skellefteå året 1965:


Nu har Staffan Sundin - mera känd som Larry Dean, sångare i pop-
bandet The Balubas - flyttat till Skellefteå. Han 20, bara, hoppade av
Ö-viksbandet för ett par veckor sedan. Han var uttråkad på den hårda
popen.


¤
Balubas - hans gamla spelkompisar - är för tillfället i Tyskland på turné. Själv så jobbar Larry med att lansera ett nytt band i Skellefteå.
    - Ännu är ingenting klart. Vi saknar för tillfället en trummis och först då kan vi börja köra in vår repertoar.

VARFÖR INTE DEN HÅRDA POPEN?
    - Nej, folk håller på att vara uttjatade på den. Det måste komma några band med lite lättare saker. Låtar som finns på Tio-i-Topplistan blir det givetvis. Men lite mer Sven-Ingvars stil.
    - Den hårda popen kan vem som helst spela. Enkelt att lära in. Konkurrensen är dock alltför hård.

Larry Dean satsar alltså på en ren dansorkester. Med låtar som inte alls spränger hörseln. Elskrället får vara. Han kom egentligen fram i rampljuset redan som 15-16-åring. Det var då han var med i Bildjournalens "Flugan". I showen deltog bland annat Little Gerhard.

TRE SLITSAMMA ÅR
Tre år med Balubas kuskade han omkring runt hela landet.
    - Det var verkligen slitsamt, säger han.
Nu går han in för popmusiken på ett annat sätt. Tar det mera på lek. Blir det resultat. Vad händer då?
    - Ja, då kommer man kanske tillbaka i samma hjulspår.
Balubas fick verkligen namn om sig i fjol sommar. Grabbarna inom bandet slog vad med varandra om att inte klippa eller raka sig under en turné.

NJET TILL LÅNGT HÅR
Ingen felade. Och resultatet?
    - Ja, de såg verkligen helt annorlunda ut än andra i branschen.
Larry Dean har även ledsnat på det långa håret och skägget. Nu ser han ut som vanligt igen. Tänk vad tiderna och modet ändrar sig...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det dröjde inte så värst länge innan Larry Dean & Utmanarna stod på scen. Efter ett uppträdande i Nordanåparken stormades Larry Dean av unga autografjägare. Snacka om idoldyrkan, nästan så att man blir smått avundsjuk på den gode Staffan...




Efter Utmanarnas pop-nummer stormades Larry Dean t.h. av unga
autografjägare. Övriga medverkande i bandet är: Bosse Larsson, elgitarr
t.v., Jackie Johnsson, trummor, Siwert Marklund, orgel och trombon samt
Erik Sundström, elbas.

Det lilla träskjulet i Nordanåparken skakade. Äldre personer satt i stum förundran eller kanske förskräckelse. Det ryckte i benen på tonåringarna och de små barnen samlade sig bakom scenen för att få autografer. När? Jo, när 450 watt strömmade ut från UTMANARNA och LARRY DEAN sjöng Tutti Frutti...iiiii. Den äldre publiken blev väl lite hastigt överraskad. Numret före Utmanarna var nämligen lilla söta Åsa Bohman från Boliden. Lilla Åsa är 4 år och sjöng med friska takter Vilda Matilda. Det blev succé. Små barn uppskattas alltid!

--------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤
1965.



Larry Dean - tjugoåringen som hoppade av framgångsrika
popbandet THE BALUBAS och sökte sig in på lite nya vägar.


Ytterligare
ett tidningsklipp där Larry Deans Utmanare presenteras för Norra-Västerbottens läsekrets:




Så här ser dom ut! Larry Dean, sittande med utmanarna, bakom
Jackie Johnsson, trummor, Bosse Larsson, sologitarr, Erik Sundström,
elbas, och Sivert Marklund, saxofon och hammondorgel, strax efter en
repetition.

-
"Larry Dean i Utmanarna". Det låter som ett namn på en film. Men det är fel. Namnet är hämtat från Skellefteås nya dansorkester som den 3 juli premiärspelar på Gumboda Hed. En intressant nykomling i "guldstan" som sedan tidigare är bortskämda med vällåtande band.

¤ Larry Dean, ja.
Honom har vi tidigare berättat om. Staffan Sundin, som är det rätta namnet, kommer senast från popbandet Balubas från Örnsköldsvik där han varit deras vokalist. Och vokalist är han även i sitt nya gäng. Halva repertoaren är fylld med låtar som han sjunger, en del egna verk t.o.m.

Kvartetten som "gör musiken" är idel kända ansikten, Sivert Marklund, saxofon, hammondorgel (f.d. Quintet -61), Erik Sundström basgitarr (f.d. Bengt-Erics), Bosse Larsson, sologitarr (Bengt-Erics) och Jackie Johnsson på trummor. Repertoaren innehåller som sagt mycket sång. Men även en hel del instrumentalt. Lättare låtar, ingen "hård pop", har man gått in för. Ren dansmusik som är på modet i dag. Något av en attraktion och absolut en av Norrlands bästa i gamet, finns i orkestern. Jackie Johnsson på trummor. En rytmisk och garvad kille bakom stockarna som bl. a. har en hel del svettiga solon att avverka i repertoaren. Och varför just det namnet (Utmanarna)?

    - Jo, Larry Dean utmanar de övriga banden i Skellefteområdet till kamp om epitetet "bäst".
Ett synnerligen intressant gäng som framöver har fulltecknat på spellistan och väl kan bli någonting för de övriga Skelleftebanden att "bita i". Konkurrensen är som bekant stenhård inom musikvärlden för tillfället.


Larry Dean - Utmanarna.

-----------------------------------------------------------

UTMANARE I STARTGROPARNA


På toppen siktar Larry Dean och den nya kvintetten Utmanarna.


¤ Efter tre månaders intensiva förberedelser är en ny skelleftekvintett inom kort mogen för estraddebut. Det är Larry Dean i Utmanarna, ett gäng som av allt att döma är fast beslutet att göra kometkarriär. Redan namnet tyder ju på aspirationer i den vägen och får man döma av den repetition som vi lyssnade till häromkvällen bör kvinttetten ha goda chanser att med framgång tävla om danspublikens gunst. Det är svikt i rytmen både i det riviga och det mera slow-betonade låtarna och i solistinslagen demonstreras det både teknik och musikalitet.

¤ Larry och han utmanare är inga nytända stjärnor på det dansmusikaliska firmamentet. Larry själv (Staffan Sundin heter han i vardagslag) är älvsbybo, men kommer närmast från Örnsköldsvik, där han varit något av popidol i Balubas. Han spelar musnspel och sjunger i en stil som bergsäkert går in. De fyra övriga är skelleftemusiker, som tidigare medverkat i andra orkestrar i stan. Det är Sivert Marklund (tidigare Quintet 61) med hammondorgel och altsax som specialitet, Bo Larsson (från Ingemar Nilssons), gitarr, Erik Sundström (från Bengt-Erics showtett) elbas och Jackie Johnsson, trummor.

¤ Alla har ett musikaliskt förflutet som gett rutin och den hårdtrimmning man kostat på sig de senaste tre månaderna har skapat riktigt god perfektion i ensemblespelet och dessutom stimulerat solisterna till ytterligare skärpning. Repertoaren omfattar dansmusik i alla varianter, så den som inte gillar extrem popmusik ska inte vara orolig. Det blir inte mycket av den varan - Larry och hans utmanare vill nämligen atta alla ska trivas. Bortåt 15 procent av repertoaren består av låtar av eget märke, både musik- och textmässigt, och i övrigt rör man sig över ett brett register i melodivalet.

¤ Den 3 juli är det dags för debut på Gumboda Hed, den 8:e framträder gänget på Norra-Västerbottens trivselkväll och den 9:e är det guldrushpublikens tur att få ett smakprov på vad Larry och hans Utmanare kan prestera. Och efter det eldprovet väntar en rad kontrakterade engagemang på den nya kvintetten. Man har spelningar klara till maj nästa år, även om det fortfarande givetvis finns luckor. Men kontrakt för åtskilliga tusen redan före debuten är inget dåligt utgångsläge. Det har Larry Dean i Utmanarna, vilket väl torde betyda att åtskilligt fler än skrivaren tror att de har framtiden för sig...

--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Juni 1965.



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Text: ROGER LINDQVIST. / Forts. följer...

2011-09-29 @ 18:38:28 Permalink Historien om LARRY DEAN Kommentarer (0) Trackbacks ()

Annorlunda konstutställning i Hortlax Centralskola / 1972


De här tavlorna och många fler visas vid en elevkonstutställning i
Hortlax Centralskola. Teckningslärare Ove Gad och en konstgrupp
arrangerar utställningen i slutet av maj. Man visar bl. a. elevalster
från 1962-1971.

En annorlunda elev-konstutställning arrangeras i slutet av maj i Hortlax. Teckningslärare Ove Gad med elever håller för närvarande på att spåra och låna upp elevalster som målats och sålts åren 1962-1971. Den 27 maj blir det vernissage och då hoppas man kunna visa ett stort antal av de 450 tavlor som sålts genom åren. Varje vår ställer hortlax-eleverna ut de verk som producerats under läsåret. Utställningen brukar vara populär och köplusten god. Stora kunder är bl. a. folktandvården och kommunen. I stadshuset hänger t. ex. ett 25-tal tavlor som målats av eleverna i Hortlax.

Första konstutställningen ordnades 1962. I år handlar det om 10-årsjubileum och då passar man på att ställa till med en extra omfattande utställning. Dels ställer man ut årets produktion (100-talet tavlor) och dels tänker man sig en retrospektiv utställning från 1962-1971. På skolan i Hortlax finns en konstgrupp som hjälper teckningslärare Ove Gad med utställningen. Tillsammans försöker man spåra upp sålda alster.
    - Borde inte vara någon svårighet att få tag på 100-talet tavlor, säger Gad.
Utställningen pågår tre dagar med början den 27 maj. Lokal blir skolan i Hortlax.

--------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 27 april 1972.


PS. 1972 gick jag åttonde klassen i Hortlax C-skola. En gång varje vecka studerade jag konst tillsammans med några andra elever. Lärare var Ove Gad.

Roger.

2011-09-28 @ 22:47:52 Permalink Tidningsurklipp Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hortlaxelever 1897







Det här skolkortet är taget utanför skolan i Hortlax (Sörbyskolan i tidig skepnad år 1897) och ställts till PT:s förfogande av 84-årige Napoleon Lundkvist, Storfors, Piteå. Han är för övrigt den ende av pojkarna på skolkortet som är i livet och var vid fotograferingstillfället 6 1/2 år gammal.

På bilden ses i övre raden fr. v.

¤ Emil Hortberg ¤ Elis Hedkvist ¤ Elis Holmström ¤ Klas Lundström ¤ Paul Berglund ¤ Elis Nordlund ¤ Oskar Hortberg ¤ Henrik Hortlund ¤ Napoleon Lundkvist ¤ Ernst Lidfeldt ¤ Karl Viklund ¤ Artur Viklund ¤ Hjalmar Lundgren ¤ Oskar Lundgren ¤ Ernst Belander ¤ Ludvig Eriksson ¤ Nils Jonsson ¤

I nedre raden fr. v. ses

¤ Alma Hortlund ¤ Ellen Lundström ¤ Maria Bergkvist (barnmorska i Hortlax) ¤ Anna Bergström (lärarinna) ¤ Eva Holmström (lärarinna)
¤ Hanna Berglund ¤ Ester Eriksson ¤ Ester Sandlund ¤ Hildur Berg ¤ Ellen Walter ¤ Julia Lindström ¤ Edla Westerberg ¤ Judit Benzlin ¤ Hanna Westerlund ¤ Nina Långström ¤ Signe Belander ¤ Astra Söderlund ¤ Edla Sundbom ¤ Elin Hällgren ¤ Maria Westerlund ¤ Alice Sandlund ¤ Viktoria Lundkvist ¤

Nämnas kan att förutom lärarinnorna så hyrde även barnmorskan rum i skolbyggnaden.

--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 11 mars 1975.

2011-09-28 @ 22:12:44 Permalink Hortlax Kommentarer (0) Trackbacks ()

SAIK-Sven jubilerar - 1970




En gest som Sven Nilsson har åtskillig träning på.
    - Ska´det va en lott, frågade han bl. a. Piteå-Tidningens fotograf
Hans G. Pettersson. En fråga som Sven upprepat många gånger, men
som också gett en hel del slantar i SAIK-kassan under åren.


¤ Idag lyfter vi på sommarkepsen för Sven Nilsson i Storfors. I precis 10 år har han agerat SAIK:s specielle hustomte. Jobbat och stått i för att bl. a. stärka klubbens ekonomi. Genom åren har han sålt lotter för tusentals kronor. Lottförsäljningen är bara en liten del av det arbete han utfört åt klubben.

Sven har aldrig varit någon officiell person, som synts på bilder och uttalat sig i tidningen. Nej, SAIK-Sven jobbar i kulisserna. Hugger i där det mest behövs. Man kan med rätta påstå att han är en hängiven SAIK-supporter. Och då använder vi en intetsägande formulering.
    - De fotbollsmatcher jag missar är lätt räknade säger Sven.
Han ser det mesta. Seriefighter, A- och B-lagets, juniormatcher, vänskapsduster och DM-turneringar. Överallt dyker han upp med kassaskrin och lottpåse.

En, säger en, hemmamatch har han missat på 10 år.
    - Jo, det kommer jag ihåg. Vi var på semesterresa och hade kommit till Härnösand, när det var dags för avspark på Heden. Jag belägrade en motelltelefon och ringde då och då under matchens lopp. Det blev många samtal på kort tid.
Inte nog med att han missade matchen, SAIK förlorade dessutom.
    - Och så var den semsterda´n förstörd.

Sven Nilsson började sin idrottsledarkarriär 1944 i Hortlax SK. Skötte det mesta i klubben. Var lagledare i fotboll och bandy, höll i tåtarna för skidsektionen. Samt sålde lotter. Det här med lottförsäljning är ett återkommande drag.
    - I Hortlax slet vi med ett billotteri. Prånglade ut 10.000 lotter. Reste runt och sålde. Inte bara i piteåområdet utan även uppe i Arvidsjaur m. fl. platser. Billotterna såldes och därmed hade klubbens inkomster och utgifter gått jämt ut. Hortlax SK brottades med ekonomiska bekymmer, men innan klubben lades ned var man skuldfri.
    - HSK försvann officiellt 1955 men jag höll igång ytterligare tre år.
Det gjorde han helt privat.

¤ Ett handikapp har gjort att han aldrig kunnat satsa riktigt hårt på en aktiv karriär som idrottsman. Men visst har han prövat på en del. Stod några gånger i Hortlax´bandymål. En och annan skidtävling har det också blivit.
    - Jag har aldrig blivit sist i en skidtävling, säger han lite stolt.
1958 insomnade sportklubben Hortlax. Två år senare dök Sven Nilsson upp i Storfors. Drog sig inte för att åta sig föreningens grovjobb. Sån´t som inte alla vill befatta sig med. Han har huvudansvaret för fotbollssektionens kassa.
    - En viktig uppgift. Utan pengar blir det ingen aktivitet, påstår Sven med all rätt.



Kämpe i det tysta. Storfors spelar match, Sven Nilsson knallar runt
med lotterna. Bara en enda hemmamatch har Sven missat under åren
i SAIK.


Förut stod han i vändkorsen och tog betalt. Ett jobb som han numera lämnat. Men han finns alltid vid grindarna. Med ett lotteri i högsta beredskap.
    - Kul att sälja lotter. Man träffar folk och får prata.
Det handlar om en pratglad herre. Snabb i repliken och kommentaren. En trevlig kille. För det mesta god och glad. Högt gillad av fotbollsfolket. Sven trivs med grabbarna och vice versa.
    - Fast ibland måste jag gräla med dom, säger han.
Sven hjälper till i alla sektioner, samt trivselkommitén. Ordnar och styr med det mesta. Fixar resorna, smörgåsar till spelarna, köper dricka m.m. m.m. Ser till att allt flyter.

Sin främsta uppgift har han som fotbollssektionens kassör.
    - Fotbollen är min favoritgren. Grabbarna i laget är toppen. Tillsammans med dom trivs jag verkligen. En speciell gunstling är Rolf Vikberg.
    - Min absolute favoritspelare. En toppkille även vid sidan av planen. Det värdesätter jag högt.
Sven tycker i stort att grabbarna spelar en bra fotboll.
    - Synd bara att laget inte håller stilen säsongen ut. Det vill bli en och annan plattmatch.

Han gillar inte den defensiva spelstilen.
    - Nej, full fart framåt skall det vara.
Igår fyllde Sven 46 år. Så här i efterskott vill Piteå-Tidningen Sport gratulera SAIK-kämpen. En så´n som han skulle behövas i alla föreningar.

------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 11 juni 1970.


PS. Sven Nilsson hade bilverkstad i Storfors. Och som jag minns så sålde han Renault-bilar också. Det fanns tre "Svennar" runt omkring Storfors-området. Sven Lindkvist, min farbror, Sven Eriksson, granne till Sven L. samt Sven Nilsson. Både Sven Lindkvist och Sven Eriksson hade i ungdomens dagar spelat fotboll i SAIK:s A-lag. Sven Lindkvist missade nästan aldrig heller en hemmamatch på Heden. Sven L. bodde bara ett stenkast från området.

Roger.

2011-09-28 @ 20:52:35 Permalink Tidningsurklipp Kommentarer (1) Trackbacks ()

På hembygdsturné...

Det vackra vädret inbjöd oss att ta en åktur med "blå faran" runt omkring bygden. Med i "diligensen" åkte min 82-åriga mor. Hon blir lika underbart glad varje gång som hon får åka ut för att ta sig en titt i det fria. Eftersom hon har rötterna i Blåsmark, så vill hon gärna göra sig ett besök där. Det går faktiskt lika bra att åka till Svensbyn som ligger nästgårds, samma med Hemmingsmark och Roknäs. Hon trivs som fisken i vattnet när hon får tillfälle att insupa sin barndomsluft. Även Lillpite fick se oss åka förbi. Och hör och häpna, idag fick jag vara med om en sensation. Innan vi nått hjärtat av byn så hade man placerat ut ett trafikljus pga vägarbete. Lillpites första trafikljus sedan byn grundades. Nåja, ljuset tar man ju bort så småningom, men låt oss skriva ner i våra anteckningsblock: "Onsdagen den 28 september anno 2011, sågs Lillpites allra första trafikljus. Precis som i en storstad, stod den där manicken och visade (hör här nu) Rött, Gult, Grönt!"

Såja, nu är det dokumenterat i alla fall. Min mor har nu kommit hem, (den blå faran skötte om den detaljen), och var vid mitt avsked en glad och nöjd åttiotvåårig dam. Själv så är jag inte lika nöjd och positiv. En förkylning trängde sig hastigt på häromdagen. Och jag tycker väldigt, väldigt mycket synd om mig själv. Så det så! Host och snörvel...


Det vilar som alltid en stor fridfullhet över kyrkogården i Hortlax. Och
vid vårt besök så fanns solen där med sin närvaro, och spred en prakt-
full glans över viloplatserna.


Som vanligt på våra "hembygdsturnéer" brukar vi stanna till vid pappas
grav. Ibland pratat jag med honom, som om han fortfarande lyssnade,
förresten - det kanske han också gör...?


Naturligtvis pratade jag också med farbror Åke. Pappas yngsta bror.


En stunds konversation fick också jag med Sven och Elma. Å dom
verkade ha det bara bra...!


I Blåsmark stannade vi till och njöt av allt detta vackra.


I min stolthet: "Den blå faran" satt min morsa i tryggt och säkert för-
var.


För den 7:e triljonte gången stannade vi också upp vid mormor och
morfars väg i Blåsmark.


Och se...Lillpites första trafikljus. Lillpite håller sakta på att förvandlas.
Även vägen har fått asfalt, om utvecklingen står i sig, så förmodar jag
att inom loppet av nåt år har Lillpite blivit ett "mini-Chicago". Givetvis
med skyskrapor och hela baletten. Jo, en egen balett blir det säkert 
också, "Lillpite Balett Academy".
--------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
2011-09-28 @ 16:22:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagens gubbe


Teckning: ROGER LINDQVIST.

2011-09-27 @ 23:04:09 Permalink Tecknade gubbar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Historien om LARRY DEAN - del 4

Popåret 1964 skriver THE BALUBAS från Örnsköldsvik skivkontrakt med EMI. I Columbia studio i Stockholm spelas deras singel in. Inspelningen görs passande nog medan bandet befinner sig i huvudstaden. Artisttjänst besökte Balubas på NK-Teatern och skrev kontrakt om ensamrätt till orkestern. Samma år grundas Balubas Fan Club under ledning av Stellan Hernord som president. Sysslorna i Fan Cluben övertogs senare av en ung dam med efternamnet Stenbro.

1965 väntar nya spännande utmaningar för bandet. I mitten av december får Balubas förfrågan om en turné i Tyskland, samt även TV-program. Grabbarna tackar omgående ja till erbjudandet. En av de inbokade spelningarna ska så småningom gå av stapeln på klassiska Star-Club i Hamburg. Något av helig mark för ett popband. Klubben öppnades den 13 april 1962 på scenen stod fyra popsnubbar från Liverpool; THE BEATLES. Engagemanget varade i drygt en månad. Januari 1965 anländer fem popkillar från Ö-vik till popens Mecka: THE BALUBAS.


THE BALUBAS med LARRY DEAN har nu kommit tillbaka till gamla Ö-vik efter att under en veckas tid uppträtt på olika ställen i Stockholm. Man har också hunnit med en skivinspelning och resultatet får vi höra efter jul. Mest bejublade blev Balubas på Nalen där man införde en helt ny popstil. Man körde nämligen sitt program endast iförda potatissäckar helt i mönster med de äkta balubakrigarna. Den nya stilen som verkligen gjorde succé kallar man "the Negro Style". Tyvärr får vi nog undvara Balubas på våra dansställen ett tag då orkestern åker ner till Tyskland i början av januari. Där skall man under en veckas tid hinna med både skivinspelningar och TV-framträdanden.



Balubas kommande Tysklands-turné blev rejält uppmärksammad i media. Som här i lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda. Att en popgrupp från sta´n gjorde en sådan resa hörde inte till vanligheterna. Kom ihåg att det var endast de större banden och artisterna som fick förmånen att spela på klubbar typ Star-Club. The Balubas var alltså en av dem.








De fem Balubas som "ska göra´t" i tysk showbusiness. Fr. v. Kjell
Ledin, Kent Palmer, Larry Dean, Erling Unander och Björn Sjödin.

THE BALUBAS blev ganska så snart ett namn på allas läppar. Genom grabbarnas framfart på popscenerna väcktes en nyfikenhet bland den ungdomliga publiken. Frontmannen LARRY DEANS bakgrund behandlades i olika tidningar. I en notis från 1964 gjorde signaturen "Kajsa" ett försök att bringa lite klarhet i Larry Deans tidigare förehavanden.


Frontmannen i THE BALUBAS LARRY DEAN började redan som 14-
åring att musicera runt om i hembygden. Staffan Sundin alias Larry
Dean var i grunden norrlänning med rötterna i Älvsbyn. 




Januari 1965. The Balubas på Star-Club i Hamburg. En klassisk estrad där band som The Beatles stått vid öppnandet den 13 april 1962. Ö-viksgrabbarna levererade sin musik, och fick en ovationsartad respons tillbaka.  Här stod man nu ute på den tyska kontinenten med sina röda Fender-gitarrer och Vox-förstärkare. En dröm hade gått i uppfyllelse.


Med i bagaget från Ö-vik fanns inte bara de stiliga scenkostymerna -
popmusiken följde också med. Den musik som gjort bandet så pass
uppmärksammade att man nu stod på en internationellt känd popscen.


Larry Dean in action på de tyska scenerna. Januari 1965.


Balubas i ett av deras många framträdanden.


Glada popkillar från Örnsköldsvik.





En rad internationellt berömda artister och grupper hade i likhet med The Balubas stått på STAR-CLUBS scen:

¤ THE BEATLES ¤ JERRY LEE LEWIS ¤ JIMI HENDRIX ¤ BILL HALEY ¤ GERRY and THE PACEMAKERS ¤ THE EVERLY BROTHERS ¤ JERRY WILLIAMS and THE VIOLENTS ¤ CHUCK BERRY ¤ FATS DOMINO ¤ RAY CHARLES ¤ GENE VINCENT ¤ CREAM ¤ BRENDA LEE ¤


Den 13 april 1962 slog den berömda klubben
upp sina portar.


Jerry Williams med The Violents har också "trampat" på Star-Clubs
scen.


Jerry Lee Lewis en berömdhet som gästat Star-Club med sin rock-musik.


Larry Dean och Erling Unander i bustagen under en turné. Kolla in
turnébilen i bakgrunden.

----------------------------------------------------------------------
Text: ROGER LINDQVIST.

Forts. följer...

Jerry Williams bild o affisch:www.rockarchiv.infopartisan.net





2011-09-27 @ 22:26:26 Permalink Historien om LARRY DEAN Kommentarer (0) Trackbacks ()

På en lyxkryssare i Karibiska havet

Vädret är idag av sådan art att man önskar sig liggande på ett soligt fartygsdäck någonstans i Karibiska havet. Inte nog med att det regnar, det har blåst också. Strömmen försvann ett tag i morse, men behagade komma åter efter en stund. Vore det inte för skam skull så hade jag flugit iväg med flyttfåglarna när de stack i går morse. Exakt klockan 08.23 så påbörjade de sin resa mot sydligare trakter. Första anhalten var Gävle. Där skulle dom stanna på torget en stund. Alla de 521 fåglar som satt i vår tall, lovade skicka ett vykort vid framkomsten. Jodå, jag känner dem personligen alla samtliga, jag bjöd på frukost innan avresan. Dom heter: Lasse, Britta, Jonas, Elsebritt, Johanna, Egon, Lage, Ture, Beata, Sara, Kristina, Rosemunda, Kjell, Ann-Britt, Karl-Oskar, Eva-Lisa, Isabella, Dorotea, Olle (även kallad "SmilfinksOlle"), Gustava, Rickard, Ragnar, Estrid, Ellinora, Janne...nää, hörrni, nu skriver jag inget mer. Resterande namn kan ni få senare.

Roger.

2011-09-27 @ 13:30:09 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En stor knöl hos familjen LINDQVIST

Missförstå nu inte rubriken. Kanhända att ni ändå gör det, och tänker: En stor knöl hos Lindqvist, jamen, de måste ju vara den där Roger...? Helt fel! Det är inte mig det handlar om, knölen i detta sammanhang är de där knölarna som man utvinner från potatislandet. I dag passade jag på att ta upp de allra sista. Och det var riktigt bastanta knölar. Så stora att en hel FN-bataljon skulle bli mätta på en och samma potatis. Nu tog jag kanske i...


Vid den sista "knölupptagningen" av årets skörd tittade dessa sex
prominenta knölar upp ur marken. Den översta knölen (äsch, jag
kallar dom potatisar istället det låter så fånigt med knöl) hade ett
litet annorlunda slags utseende. Knölen...förlåt, potatisen hade be-
gåvats med en ordentlig kran, dvs näsa. Kranen på knölen...nu blev
det ännu fånigare, hade ett slags drag av Karl XII. Krigarkungen, ni
vet. Majestätsbrott kanske någon dundrar, att likna hjältekungen???
vid en potatis. Men gjort är gjort. God Knöl...jag menar God Natt på
eder alla därute i cyberrymden. Dröm vackra knölar...drömmar...
-----------------------------------------------------------------------------
Knölfotograferare: ROGER LINDQVIST.




2011-09-26 @ 22:23:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Glada Toner med LITTLE GERHARD / 1958



¤ Rockflugan snurrar envist vidare i vårt avlånga land. Nu har vi till och med begåvats med inhemska förmågor. "Little Gerhard" kalla sig en svensk Presley-kopia som med avbetalningsgitarren på magen debuterar på skivmärket KARUSELL. Grabben heter egentligen Karl-Gerhard Lundkvist, 23 år gammal, och kommer från Västerås. Innan han strax före jul slog igenom som rock-sångare hade han jobbat som sjöman, ventilationsplåtslagare och hamnarbetare. Och dessemellan uppträdde han som amatörmusiker i hemsta´n.

¤ Första natten i Stockholm fick Gerhard (1,65 lång) gå brandvakt med gitarren innanför överrocken. Da´n därpå provspelade han för Topsy på Nalen. Och så var lavinen i rörelse. Nu har Gerhard kontrakt med folkparkerna. Första veckan såldes hans debutskiva i 2,500 exemplar. Little Gerhard som artist är väl fortfarande ett oskrivet kort. Han låter som de flesta rock-killar - varken bättre eller sämre. Någon egen profil har han ännu inte hunnit skaffa sig. Men är han energisk och konditionsstark så har han säkert framtiden för sig. Särskilt om han lär sig spela gitarr.

--------------------------------------------------------------------------
LEVANDE LIVET ¤ Den 15 april 1958.

2011-09-26 @ 22:05:51 Permalink Tidningsurklipp Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rymlig Ford



¤ Det börjar bli allt populärare med en bil som kan användas för olika ändamål; man vill nyttja den till vardags, vid resor till och från jobbet, man har kanske nytta av den i arbetet och vid affärsresor och man önskar använda den på fritiden, vid helgernas utflykter och på semestern. Allt det där har man nog använt sin kärra till även tidigare, men den har då inte alltid varit så lämplig i alla sammanhangen. Nu har Ford med sin senaste giv fått fram en bil, som förefaller kunna fylla de flesta anspråk inom alla tänkbara användningsområden. Den nya modellen heter FARNHAM och bakom den står både Consul, Zephyr och Zodiac, så nog kan man säga att stommen redan är väl prövad.

¤ Vad man kommit fram till här är en s.k. herrgårdsmodell. Man har lyckats behålla personvagnens komfort och genom en extra enkel utbyggnad av "aktern" skapat ett utrymme som är förbluffande stort. Den tillbyggda "bakdelen" har dessutom på taket försetts med ett fast räcke inom vilket mer skrymmande ting kan placeras. Och det verkligt fina i kråksången är, att fordonet trots detta inte alls känns som någon slags lastvagn, utan man åker i den med samma behag som i vilken personbil som helst. Och tänk hur behändigt det måste vara att i semestertid kunna ha hotellrummet med sig var man far. Modellen bör ha framtiden för sig.
--------------------------------------------------------------
LEVANDE LIVET ¤ Den 5 augusti 1958.


2011-09-26 @ 21:42:44 Permalink Tidningsurklipp Kommentarer (0) Trackbacks ()

Revytexter

Jag har återigen fått uppdrag att skriva en och annan revytext åt Pite Reyn. Det gäller alltså att samla ihop sina grå, och att mobilisera tankekraften för att nå ett bra resultat. Jag har redan tre historier på gång, som för tillfället endast existerar i mitt huvud. Förra gången hade jag bara någon vecka på mig att hitta rätt. I dag rör det sig om betydligt längre tid. Vad revyn ska heta har jag absolut ingen som helst aning om. Men det är en kul utmaning att ta sig an den här uppgiften.

Roger.

2011-09-26 @ 20:12:59 Permalink Revytexter Kommentarer (1) Trackbacks ()

En sommar att minnas

Mörkret har tagit sitt kommando. Dagarna blir allt kortare, och de varma sommarvindarna har ändrat karaktär. Vinterjackan har tagits fram, och snart väntar även de sköna varma långkalsongerna som förhoppningsvis skall stänga ut den kalla vindens egen årstid. Naturen som bara för ett tag sedan stod i full blomning, blir alltmer karg och ogästvänlig. Men inom oss gror hoppet om nya vårar och nya somrar, då vi åter får känna den frihet som dessa årstider bjuder på. Nyss stod blomsterrabatterna i granna och sprakande färger. Samma rabatter ligger nu nedvissnade bruna och döda efter att ha skänkt oss sådan förunderlig glädnad och glöd.


Det är varmt, det är sommar det är en underbart solig dag. Hemma
hos Norah har en trägen och mycket envis och arbetssam spindel vävt
sina fångsttrådar. Så sitter han och väntar, väntar och väntar. Och i
sitt minimala spindelhuvud kanske han undrar på vad det blir till middag.
Kanske en fluga, en mygga eller en älg...?


Titta farfar, ett blåbär! Norah och jag gick i skogen, vi spanade efter
de blåa bär som förra sommaren gav vår skog en slags blå ton. I år
så lyste de med sin frånvaro. På bilden visar Norah det enda blåa bär
som fanns.


På vägen till Rosfors passerar vi ett ställe som vore det taget ur ett vy-
kort. Jag stannar bilen, tar fram kameran och när jag står där rusar
"sommar-kossorna" fram i bild. Under en bråkdels sekund fryser jag
tiden. 


En dag bestämde sig Max för att utforska farmor och farfars potatis-
land. I strumplästen. "Men Max du har inga skor, vänta!" skrek farmor.
Men då var det redan försent. Max brydde sig inte alls om några skor.
Han var just då i färd med att titta närmare på de knölar som farfar 
satt.


Och som ni själva kan se så gick Max verkligen in för sitt arbete på
potatisodlingen.


Det är midsommarafton. Mitt i det gröna gräset står hon. Norah!
Hela sommaren ligger just i denna stund framför oss. Jag njuter i
fulla drag. Samma dag kommer en man som heter Bosse. Hans fru är
Bettan, mer känd som "Bettan i hatten" som underhåller runt om i vår
bygd. Bosse återlämnar en skiva som jag lånat till Bettan nån dag tidigare.
Vi börjar samtala, ett mycket intressant samtal. Och vi blir stående en
bra stund jag och Bosse. När han åker tänker jag att världen är full av
intressanta personer. Bosse är en av dem. 


--------------------------------------------------------------------------
Sommarfotograf: ROGER LINDQVIST.

2011-09-26 @ 19:02:37 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

MAX en stjärnkock

Glöm Mat-Tina, Per Morberg, Gordon Ramsay, Jamie Oliver, Leif Mannerström och Erik Lallerstedt. Ett alldeles nytt namn har i dagarna kommit upp på den gastronomiska himlen: MAX HEDMAN snart 2 år!

I fredags tillagade han två portioner farmarbiff till sin farmor och farfar. Även om den redan var tillagad och bara behövde värmas upp, så skötte sig Max på ett alldeles föredömligt sätt. Det kommer att bli en ny stjärnkock av den unge mannen.


- Hmmm, värmes mellan 6-7 minuter....Max tar sin uppgift på stort
allvar. Precis lika seriös som en kock ska va´.


- Spännande med farmarbiff. Sätt er vid bordet farmor och farfar,
maten är snart klar...


- De här är ju bättre än barnprogrammen i TV. Snart, snart, mycket
snart kommer maten...Jag måste bara vänta på "PLINGET".


- Nu plingar det farfar! Ni ska få en pannbiff med smak av det franska
köket. Jag ska sätta lite specialkryddor som era gommar aldrig ska
glömma. Så sant som jag heter MAX!


- En kock måste vara koncentrerad, därför har jag nappen i munnen.
Å förresten, vad tycker ni om min fina brandbilströja?


Efter den förträffliga farmarbiffen, bjöd Max sina farföräldrar på under-
hållning i vardagsrummet. Max spelade upp några riktiga rockklassiker.
När konserten var slut, ville han slå sönder gitarren, precis som Jimi
Hendrix gjorde på sin tid. Men i sista stund så ändrade han sig.


Det är alltid fart och fläkt över Max, vilket framgår av den här bilden.
Här ses han sitta på sin traktor.


När vi skulle åka hem, tryckte Max sin lilla näsa mot glasrutan och sa:
- Nästa gång ska jag laga nåt mer internationellt. Så kom snart igen!

-----------------------------------------------------------------------------

2011-09-26 @ 15:41:44 Permalink Norah, Malte, Loke & Max Kommentarer (0) Trackbacks ()

Historien om LARRY DEAN - del 3

1963 innebar ett definitivt genombrott för THE BALUBAS i och med segern i Norrländska Stjärnparaden. I slutet av det händelserika året kom Balubas med en egen producerad EP. En platta som innehöll följande låtar:

¤ All My Sorrows ¤ Baluba Twist ¤ Bosse Boogie ¤ Twilight Time ¤

Ute i den stora världen hände omtumlande saker. USA:s president John F. Kennedy lönnmördades fredagen den 22 november vid ett besök i Dallas. Miljoner människor världen över försätts i chock över den brutala händelsen. Och medan Lyndon B. Johnson svär eden ombord på Air Force One, står JFK:s änka, Jackie i sin blodiga rosa dräkt. Bilden etsar sig in i folks medvetande.

Onsdagen den 23 oktober kommer fyra långhåriga killar från Liverpool på sitt första besök i Sverige. Den 26 oktober uppträder The Beatles i den fullsatta Kungliga Tennishallen i Stockholm. Paul, John, George och Ringo, medverkar också i TV:s Drop In med programledaren Kersti Adams-Ray.








lass="subNav">
  • Breitling Chronomat Evolution
  • Breitling Chrono Avenger
  • Breitling Transocean
  • Breitling Chronospace
  • Breitling Super Avenger
  • Breitling Aeromarine
  • Breitling Montbrillant
  • Breitling Super Ocean
  • Breitling Skyland Avenger
  • Breitling Övriga
  • Breitling Emergency
  • Breitling Cockpit
  • Breitling Skyracer
  • Breitling Chrono Matic






  • då gör det, och tänker: En stor knöl hos Lindqvist, jamen, de måste ju vara den där Roger...? Helt fel! Det är inte mig det handlar om, knölen i detta sammanhang är de där knölarna som man utvinner från potatislandet. I dag passade jag på att ta upp de allra sista. Och det var riktigt bastanta knölar. Så stora att en hel FN-bataljon skulle bli mätta på en och samma potatis. Nu tog jag kanske i...


    Vid den sista "knölupptagningen" av årets skörd tittade dessa sex
    prominenta knölar upp ur marken. Den översta knölen (äsch, jag
    kallar dom potatisar istället det låter så fånigt med knöl) hade ett
    litet annorlunda slags utseende. Knölen...förlåt, potatisen hade be-
    gåvats med en ordentlig kran, dvs näsa. Kranen på knölen...nu blev
    det ännu fånigare, hade ett slags drag av Karl XII. Krigarkungen, ni
    vet. Majestätsbrott kanske någon dundrar, att likna hjältekungen???
    vid en potatis. Men gjort är gjort. God Knöl...jag menar God Natt på
    eder alla därute i cyberrymden. Dröm vackra knölar...drömmar...
    -----------------------------------------------------------------------------
    Knölfotograferare: ROGER LINDQVIST.




    2011-09-26 @ 22:23:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

    Glada Toner med LITTLE GERHARD / 1958



    ¤ Rockflugan snurrar envist vidare i vårt avlånga land. Nu har vi till och med begåvats med inhemska förmågor. "Little Gerhard" kalla sig en svensk Presley-kopia som med avbetalningsgitarren på magen debuterar på skivmärket KARUSELL. Grabben heter egentligen Karl-GQxMf(|Lmer från Västerås. Innan han strax före jul slog igenom som rock-sångare hade han jobbat som sjöman, ventilationsplåtslagare och hamnarbetare. Och dessemellan uppträdde han som amatörmusiker i hemsta´n.

    ¤ Första natten i Stockholm fick Gerhard (1,65 lång) gå brandvakt med gitarren innanför överrocken. Da´n därpå provspelade han för Topsy på Nalen. Och så var lavinen i rörelse. Nu har Gerhard kontrakt med folkparkerna. Första veckan såldes hans debutskiva i 2,500 exemplar. Little Gerhard som artist är väl fortfarande ett oskrivet kort. Han låter som de flesta rock-killar - varken bättre eller sämre. Någon egen profil har han ännu inte hunnit skaffa sig. Men är han energisk och konditionsstark så har han säkert framtiden för sig. Särskilt om han lär sig spela gitarr.

    --------------------------------------------------------------------------
    LEVANDE LIVET ¤ Den 15 april 1958.

    2011-09-26 @ 22:05:51 Permalink Tidningsurklipp Kommentarer (0) Trackbacks ()

    Rymlig Ford



    ¤ Det börjar bli allt populärare med en bil som kan användas för olika ändamål; man vill nyttja den till vardags, vid resor till och från jobbet, man har kanske nytta av den i arbetet och vid affärsresor och man önskar a .|LxM utflykter och på semestern. Allt det där har man nog använt sin kärra till även tidigare, men den har då inte alltid varit så lämplig i alla sammanhangen. Nu har Ford med sin senaste giv fått fram en bil, som förefaller kunna fylla de flesta anspråk inom alla tänkbara användningsområden. Den nya modellen heter FARNHAM och bakom den står både Consul, Zephyr och Zodiac, så nog kan man säga att stommen redan är väl prövad.

    ¤ Vad man kommit fram till här är en s.k. herrgårdsmodell. Man har lyckats behålla personvagnens komfort och genom en extra enkel utbyggnad av "aktern" skapat ett utrymme som är förbluffande stort. Den tillbyggda "bakdelen" har dessutom på taket försetts med ett fast räcke inom vilket mer skrymmande ting kan placeras. Och det verkligt fina i kråksången är, att fordonet trots detta inte alls känns som någon slags lastvagn, utan man åker i den med samma behag som i vilken personbil som helst. Och tänk hur behändigt det måste vara att i semestertid kunna ha hotellrummet med sig var man far. Modellen bör ha framtiden för sig.
    --------------------------------------------------------------
    LEVANDE LIVET ¤ Den 5 augusti 1958.


    2011-09-26 @ 21:42:44 Permalink Tidningsurklipp Kommentarer (0) Trackbacks ()

    Revytexter

    Jag har återigen fått uppdrag att skriva en och annan revytext åt Pite Reyn. Det gäller alltså att samla ihop sina grå, och att mobilisera tankekraften för att nå ett bra resultat. Jag har redan tre historier på gång, som för tillfället endast existerar i mitt huvud. Förra gången hade jag bara någon vecka på mig att hitta rätt. I dag rör det sig om betydligt längre tid. Vad revyn ska heta har jag absolut ingen som helst aning om. Men det är en kul utmaning att ta sig an den här uppgiften.

    Roger.

    2011-09-26 @ 20:12:59 Permalink Revytexter Kommentarer (1) Trackbacks ()

    En sommar att minnas

    Mörkret har tagit sitt kommando. Dagarna blir allt kortare, och de varma sommarvindarna har ändrat karaktär. Vinterjackan har tagits fram, och snart väntar även de sköna varma långkalsongerna som förhoppningsvis skall stänga ut den kalla vindens egen årstid. Naturen som bara för ett tag sedan stod i full blomning, blir alltmer karg och ogästvänlig. Men inom oss gror hoppet om nya vårar och nya somrar, då vi åter får känna den frihet som dessa årstider bjuder på. Nyss stod blomsterrabatterna i granna och sprakande färger. Samma rabatter ligger nu nedvissnade bruna och döda efter att ha skänkt oss sådan förunderlig glädnad och glöd.


    Det är varmt, det är sommar det är en underbart solig dag. Hemma
    hos Norah har en trägen och mycket envis och arbetssam spindel vävt
    sina fångsttrådar. Så sitter han och väntar, väntar och väntar. Och i
    sitt minimala spindelhuvud kanske han undrar på vad det blir till middag.
    Kanske en fluga, en mygga eller en älg...?


    Titta farfar, ett blåbär! Norah och jag gick i skogen, vi spanade efter
    de blåa bär som förra sommaren gav vår skog en slags blå ton. I år
    så lyste de med sin frånvaro. På bilden visar Norah det enda blåa bär
    som fanns.


    På vägen till Rosfors passerar vi ett ställe som vore det taget ur ett vy-
    kort. Jag stannar bilen, tar fram kameran och när jag står där rusar
    "sommar-kossorna" fram i bild. Under en bråkdels sekund fryser jag
    tiden. 


    En dag bestämde sig Max för att utforska farmor och farfars potatis-
    land. I strumplästen. "Men Max du har inga skor, vänta!" skrek farmor.
    Men då var det redan försent. Max brydde sig inte alls om några skor.
    Han var just då i färd med att titta närmare på de knölar som farfar 
    satt.


    Och som ni själva kan se så gick Max verkligen in för sitt arbete på
    potatisodlingen.


    Det är midsommarafton. Mitt i det gröna gräset står hon. Norah!
    Hela sommaren ligger just i denna stund framför oss. Jag njuter i
    fulla drag. Samma dag kommer en man som heter Bosse. Hans fru är
    Bettan, mer känd som "Bettan i hatten" som underhåller runt om i vår
    bygd. Bosse återlämnar en skiva som jag lånat till Bettan nån dag tidigare.
    Vi börjar samtala, ett mycket intressant samtal. Och vi blir stående en
    bra stund jag och Bosse. När han åker tänker jag att världen är full av
    intressanta personer. Bosse är en av dem. 


    --------------------------------------------------------------------------
    Sommarfotograf: ROGER LINDQVIST.

    2011-09-26 @ 19:02:37 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

    MAX en stjärnkock

    Glöm Mat-Tina, Per Morberg, Gordon Ramsay, Jamie Oliver, Leif Mannerström och Erik Lallerstedt. Ett alldeles nytt namn har i dagarna kommit upp på den gastronomiska himlen: MAX HEDMAN snart 2 år!

    I fredags tillagade han två portioner farmarbiff till sin farmor och farfar. Även om den redan var tillagad och bara behövde värmas upp, så skötte sig Max på ett alldeles föredömligt sätt. Det kommer att bli en ny stjärnkock av den unge mannen.


    - Hmmm, värmes mellan 6-7 minuter....Max tar sin uppgift på stort
    allvar. Precis lika seriös som en kock ska va´.


    - Spännande med farmarbiff. Sätt er vid bordet farmor och farfar,
    maten är snart klar...


    - De här är ju bättre än barnprogrammen i TV. Snart, snart, mycket
    snart kommer maten...Jag måste bara vänta på "PLINGET".


    - Nu plingar det farfar! Ni ska få en pannbiff med smak av det franska
    köket. Jag ska sätta lite specialkryddor som era gommar aldrig ska
    glömma. Så sant som jag heter MAX!


    - En kock måste vara koncentrerad, därför har jag nappen i munnen.
    Å förresten, vad tycker ni om min fina brandbilströja?


    Efter den förträffliga farmarbiffen, bjöd Max sina farföräldrar på under-
    hållning i vardagsrummet. Max spelade upp några riktiga rockklassiker.
    När konserten var slut, ville han slå sönder gitarren, precis som Jimi
    Hendrix gjorde på sin tid. Men i sista stund så ändrade han sig.


    Det är alltid fart och fläkt över Max, vilket framgår av den här bilden.
    Här ses han sitta på sin traktor.


    När vi skulle åka hem, tryckte Max sin lilla näsa mot glasrutan och sa:
    - Nästa gång ska jag laga nåt mer internationellt. Så kom snart igen!

    -----------------------------------------------------------------------------

    2011-09-26 @ 15:41:44 Permalink Norah, Malte, Loke & Max Kommentarer (0) Trackbacks ()

    Historien om LARRY DEAN - del 3

    1963 innebar ett definitivt genombrott för THE BALUBAS i och med segern i Norrländska Stjärnparaden. I slutet av det händelserika året kom Balubas med en egen producerad EP. En platta som innehöll följande låtar:

    ¤ All My Sorrows ¤ Baluba Twist ¤ Bosse Boogie ¤ Twilight Time ¤

    Ute i den stora världen hände omtumlande saker. USA:s president John F. Kennedy lönnmördades fredagen den 22 november vid ett besök i Dallas. Miljoner människor världen över försätts i chock över den brutala händelsen. Och medan Lyndon B. Johnson svär eden ombord på Air Force One, står JFK:s änka, Jackie i sin blodiga rosa dräkt. Bilden etsar sig in i folks medvetande.

    Onsdagen den 23 oktober kommer fyra långhåriga killar från Liverpool på sitt första besök i Sverige. Den 26 oktober uppträder The Beatles i den fullsatta Kungliga Tennishallen i Stockholm. Paul, John, George och Ringo, medverkar också i TV:s Drop In med programledaren Kersti Adams-Ray.


    p*L

    Omega Constellation 14381 for Sale | CHRONEXT omega konstellation ur

    Constellation


    Specifications

    Article number 10539
    Reference 14381
    Watch forMen
    MovementAutomatic
    Size (Case)34 mm
    Material (Case)Stainless steel
    BraceletLeather
    CrystalAcrylic glass
     

    We find your watch

    breitling prijslass="boxed-text padding-half">

    You can also contact us via e-mail or phone. Our watch experts are happy to help.

    Via Phone: +44 203 588 00 44 (Mon-Fri, from 9am to 8pm)

    Via E-Mail: watchhunter@chronext.com

     

    Functions

    • Central Second
    • Luminescent hands

    What our customers say

    Excellent
    4 / 5
    • 5/5 - Very Happy Customer
      Very Happ